on my little sparrow wings
Som jag borde radera.
Allting snurrar bara runt omkring mig nu, ingen tidsuppfattning alls egentligen, ingen ork, ingen lust, ingen aning. Vill gömma mig, so badly, men då kommer jag varken träna eller träffa Linette. Då kommer jag bara svälla, bli orörlig och ångestspöken kommer få ströva fritt omkring mig, litar inte en sekund på mig själv när jag inte ens längre kan hålla det inne inför mina vänner. Vågar inte dricka, inte gå ut, inte vara ensam, inte existera. Kan jag inte gå ut så blir jag ensam, vart ska jag ta vägen?
Hur mycket min kropp (och min hjärna, och mitt hjärta) än vill stänga av och ge upp, så pressar jag desperat alla gränser - får inte lägga mig ner, får inte sluta, får inte vara svag, inte svag, inte svag, var stark. Det går som ett mantra, jag skriker det tyst för mig själv och hoppas att det tränger tillräckligt långt in för att hindra mig från misslyckandet. Hindra mig från att låta bli.
Jag skakar, kapselsömnen gör mig till en avtrubbad zombie och jag bävar inför zoloft. Jag är rädd.
Tusen frågor. Inga svar. En dag ska jag lösa allas världsproblem, men jag vet inte om det är idag, jag vet inte när eller hur, jag vet att jag måste för hur skulle ni annars se på mig? Jag vet att jag kan. Kan och vill. Just nu gårjag på tunna glasskivor och försöker förgäves att inte ramla, försöker att inte ta sönder allt. Jag försöker verkligen.
Folk som inte borde behövt se har sett och folk som inte borde behövt höra har hört. Jag har krampaktigt hållit mig fast i en bästa väns hand, hört henne gråta. Jag har dragit in någon jag inte känner i mitt kaos. Jag har låtit den jag älskar mest se mig när jag är som svagast. Om jag kunde skulle jag ta bort allt. Om jag kunde, så skulle jag ta bort mig själv.
Gör inte det. Du är bra. Cajsa <3
Fina, rara.
jag tror att jag grät när jag skrev texten.
jag tror att det gjorde väldigt ont.
jag tror att jag brann.
jag tror att tårarna släckte elden.
jag tycker om att du tycker om det jag skriver.
att du kan relatera till det, gråta som jag grät när jag skrev.
det är fint och stort och bra.
precis som du.
vet du.
inga tårar i hela världen kan stoppa oss från att brinna, jag tror att det är vad som håller oss levande, elden,
Jag har också haft världen på mina axlar.
Fina, rara
du vet.
skogsbränder går också att släcka.
bara det att det tar lite längre tid.
förresten.
jag ångrade mig.
ingen jävla debatt idag.
I miss u a lot. Och du vet, tant johanna är alltid här.
För övrigt.
nu har jag publicerat någonting riktigt torrt och härligt.
dom tvingade mig att tänka som en akademiker.
hata mig inte.
Du kan Cajsa.
jag vet att du kan.
Vi kan och vi ska!
