rusning

Igår bökade jag och x antal till dillebarn ner oss i soffan framför idolfinalen och diverse filmer, för att sova över och vakna fem i sju till luciasånger från Malmö. Det var väldigt mysigt, det är sällan vi gör något tillsammans faktiskt. Att jag sen låg kvar i soffan til halv ett är väl inget vidare belägg för min vilja att vara pigg och fräsch, men jag tog mig faktiskt i kragen och red ut en sväng med C i eftermiddagssolen. S fotade och det var snällt, synd bara att jag är så icke-fotogenisk som det bara går. Tvärt emot min häst, alltså.

Jag har tänkt lite, på midvintermisären och alla svart hål man bär runt på. Borde inte bästa sättet att dämpa dem vara genom utfrysning? Att göra sådant man bli glad av, så att misären och hålen inte får vara med? Man kan tycka det. Fast när man ligger under ett täcke i sin fantomengrotta, skyddad från allt ont och inbäddad i sömnens vakuumbubbla, då är det inte bara att sätta sig upp och gå iväg. Alla borde få ha en kärlek, som ligger bredvid och får en att orka möta nya dagar, det borde vara en rättighet.

Fem dagar kvar innan hemfärden börjar. Längtar efter mitt L, vill ha henne hos mig hela tiden helst. Nu väntar 3 veckor av sovande, mysande, promenerande och filmtittande. Inte mig emot.

Alla foton är tagna av Sara Kangeby Boström!