rusning

Allting trycker på.
Jag trycker tillbaka.
Stöter bort allt som försöker komma nära.
Allting jag ständigt misslyckas med.
Skriva.
Hästen.
Skolan.
Vänner.
Fota.
Ingenting jag gör blir rätt.
Värdelös.
Hör du det?
VÄRDELÖS.

Äckliga kropp.
Armar.
Mage.
Ben.
Tankar.
Ord.
Håll käften, säg inget.
Var tyst.
Klä på dig, så blir världen lite vackrare.
För du smutskastar dig själv
genom att existera.

Släpper taget om allt.
Skyddar alla andra.
Låter dem slippa.

Jag är vek.
Och jag hatar mig själv
så mycket
att det snart är hål i väggen av knogarna.
Att det snart är hål i mig.
Igen.