med så mycket plast i kroppen att de går att panta
Någon gång ska jag bo i Paris. I en gammal lägenhet med innegård. Minimala rum och skamfilat kakel i köket.
Allting är trögt. Segt. Jag drömmer om dagar utan skolarbeten och städning, kalender och schema. Drömmer om drömmar. Om gräs under fötterna och solvärme i nacken, mitt tålamod och Ls famn. Ingen panik. Ingen panik.
Håll ut min syster
håll ut systra mi
Vill hålla alla ovanför ytan. Det känns bra då, att hålla i och hålla upp. Inte bli ihållen.
Är svaghet att förakta?
Allting är trögt. Segt. Jag drömmer om dagar utan skolarbeten och städning, kalender och schema. Drömmer om drömmar. Om gräs under fötterna och solvärme i nacken, mitt tålamod och Ls famn. Ingen panik. Ingen panik.
Håll ut min syster
håll ut systra mi
Vill hålla alla ovanför ytan. Det känns bra då, att hålla i och hålla upp. Inte bli ihållen.
Är svaghet att förakta?
Kommentarer
Postat av: a.k
Nej, det tror jag itne, som man brukar säga..:
Det är starkt att våga vara svag
lite utav en paradox skulle jag vilja påstå...
Trackback
