deras hjärtan har frusit, vingarna hänger

Sapfo, fragment 42.

Jag kanske borde förklara mina mystiska rubriker, för er som inte vet men Sapfo var:
Hon är en av de mest betydelsefulla diktarna genom tiderna och levde under antikens grekland. Högst troligt var hon lesbisk, vilket framgår ganska tydligt i hennes dikter. Man har bara kvar fragment av hennes dikter idag, styckade meningar och ord på det papyrus som stått emot tidens tand. Alla dessa finns samlade i en liten pocketbok från Ordfront pocket " Sapfo - dikter och fragment". Väl värt 39 spänn.

Skulle egentligen vilja nämna lite om dagens tema i skolan, Don't drin & drive, men vet inte riktigt vad jag ska skriva. Grinade när de visade infomrationsfilmen och blev mest frustrerad under föreläsningen. Min kära vän C sammanfattade hela rattonyktrehetsexistensen med ett väldigt bra ord: Idioti.

For till sjukhuset sedan, med kuratorn som mentalt stöd, eller vad man ska säga. I vilket fall som helst så följde hon med, jag behövde ändå sjukts dit. Det var en späd liten kvinna som tog emot oss på BUP ("och hon ska vara läkare" tänkte jag fördomsfullt) och visade oss längst bort i den äckliga BUP-korridoren. De ser alltid likadana ut, till vilket jävla BUP man än kommer; motbjudande väggfärg (alternativt sterilvitt), lågt i tak för att spä på klaustrofobikänslorna och dessutom alltid samma typ av inredning - kala bjökmöbler med laxfärgad sits. Mums.

Samtalet var faktiskt helt onödigt. Hon hade likagärna kunnat ringa mig per telefon (om det inte var så att jag hade telefonskräck), men istället satt hon och malde på med diverse ovesäntliga frågor. "Hur mår du nu?", "Hur länge har du gått på BUP", "Trivs du i skolan?". Vad var de bra för? Efter mycket tomt prat kom hon tydligen fram till (på vilka grunder då?) att vi skulle höja dosen med ½ tablett. Alltså 75g sertralin per dag. Dessutom tyckte hon att det var en hemskt bra idé att skolsköterskan skulle ha mina mediciner och ge mig tabletter för en vecka framåt, "för din egen skull".

1. Att höja dosen kommer ge mig mer biverkningar = jag går upp i vikt = jag får mer panikångest. SMART.
2. Jag är inte själmordsbenägen och jag saknar väl för i helvete inte omdöme. Har jag inte bevisat det under de senaste tre månaderna genom att sköta min medicinering helt själv, fläckfritt?
3. Varför får jag känslan av att landstinget proppar i oss barn en massa piller för att bli av med oss?

Ursäkta min mentala utvikning. Jag vet bara inte vad jag tycka eller känna längre. Är det någon mening? De trycker ju ändå bara i mig piller.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0