mitt hjärtegryn
Ibland undrar jag varför det inte finns fler beskrivande ord för känslor? Det behövs, verkligen, för orden räcker inte till. Vet inte hur jag ska formulera mig, för att få fram hur mycket jag älskar dig.
Allt du får mig att känna. Ibland måste jag nypa mig i armen för att se om jag drömmer, det är så overkligt. Att du vill ha mig, vill vara med mig. Du gör mig till världens lyckligaste. När du kysser mig, säger att du älskar mig, håller om mig eller bara ler mot mig. Just då släpps en hel fjärilskoloni ut i min mage.
Jag kan inte riktigt förstå varför du valt just mig, av alla människor i världen. Du skulle kunna välja vem som helst, för du är så himla underbar, men du valde mig. Det... Det får mig att känna mig betydelsefull. Att du, trots alla mina fel och brister, vill ha mig vid din sida. Att du vill hålla mig i handen och ha mig med bland dina vänner, att du inte skäms över mig. Det är på ritkigt.
Förlåt för mina utbrott ibland. För mitt konstiga beteende, för allt jag gör som sårar dig. Det finns kanske en förklaring, en liten, litn ursäkt, till varför jag ibland inte klarar av vissa situationer. Jag har aldrig varit älskad av någon såhär. Ingen har tidigare älskat mig så högt, som du gör. Ibland vet jag inte hur jag ska bete mig, hur jag ska göra. Och ibland blir jag rädd. Ändå, trots allt det där, så lämnar du mig inte.
När jag vaknar på natten och ser dig sova bredvid mig, då är det som att inget ont finns. Ingenting alls. Jag får vara hur tjock som helst, hur ful som helst, ha hur dåliga betyg som helst, ingen ångets kommer åt mig. Som om dina armar var ett skyddsnät kring min trasiga insida. Du skyddar mig. Och jag hoppas, att jag på något sätt skyddar dig också.
Du är det vackraste jag vet.
Jag älskar dig.
Allt du får mig att känna. Ibland måste jag nypa mig i armen för att se om jag drömmer, det är så overkligt. Att du vill ha mig, vill vara med mig. Du gör mig till världens lyckligaste. När du kysser mig, säger att du älskar mig, håller om mig eller bara ler mot mig. Just då släpps en hel fjärilskoloni ut i min mage.
Jag kan inte riktigt förstå varför du valt just mig, av alla människor i världen. Du skulle kunna välja vem som helst, för du är så himla underbar, men du valde mig. Det... Det får mig att känna mig betydelsefull. Att du, trots alla mina fel och brister, vill ha mig vid din sida. Att du vill hålla mig i handen och ha mig med bland dina vänner, att du inte skäms över mig. Det är på ritkigt.
Förlåt för mina utbrott ibland. För mitt konstiga beteende, för allt jag gör som sårar dig. Det finns kanske en förklaring, en liten, litn ursäkt, till varför jag ibland inte klarar av vissa situationer. Jag har aldrig varit älskad av någon såhär. Ingen har tidigare älskat mig så högt, som du gör. Ibland vet jag inte hur jag ska bete mig, hur jag ska göra. Och ibland blir jag rädd. Ändå, trots allt det där, så lämnar du mig inte.
När jag vaknar på natten och ser dig sova bredvid mig, då är det som att inget ont finns. Ingenting alls. Jag får vara hur tjock som helst, hur ful som helst, ha hur dåliga betyg som helst, ingen ångets kommer åt mig. Som om dina armar var ett skyddsnät kring min trasiga insida. Du skyddar mig. Och jag hoppas, att jag på något sätt skyddar dig också.
Du är det vackraste jag vet.
Jag älskar dig.
Kommentarer
Trackback
