paradoxalt

Ingenting känns. Varken glädjen eller rädslan. Jag är inget mer än en känslokall klump, ett ingenting av igentäppta känsloströmmar.

Vill till L. Till hennes famn, hennes viskningar och tröst.

Är sjukanmäld idag och ska rida en lång tur i skogen med Alda, medan resten av skolan är på en mässa i Ås. Tyst och lugnt kommer det vara. Tyst och lugnt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0