rusning

För att sammanfatta dagen, kan jag skriva gröt.
Eller bajs.

För en stund sen, när alla hästar var fodrade och stallet släckt, så smög jag in i Aldas box och satte mig i boxöppningen en stund medan hon åt. Det finns saker jag berättat för henne, som jag aldrig någonsin skulle berätta för någon annan av den enkla anledningen att det jag berättar inte kan såra henne. En människa skulle bli sårad.

Efter lite bollande så kom vi fram till, att djur aldrig behöver göra sig vackrare eller ändra sig för att behaga andra. Det enda skönhetsidealet som finns är de, som avgör vilken hanne honan väljer att para sig med. Och hannarna kan inte förändra sitt utseende på något sätt - det är helt enkelt det naturliga urvalet som avgör hur de ser ut när de föds. Den starkaste överlever. Dessutom, vilket är det viktigaste av allt, så är det hannarna som huvudsakligen ska vara de utsmyckade och visa upp sig och göra sig till - inte honorna.

Vi kom fram till väldigt mycket annat intressant också, men det är inget jag tänker nämna här.

Ni kan i alla fall få veta att jag älskar min häst.