a change in the weather
Ärligt talat?
Det är mörkt i mitt rum. Mot golvet finns en ljusspringa, ett hålrum mellan dörren och tröskeln. En påminnelse om.
Något.
Varför skriver jag här? Ni förstår ändå ingenting av vad jag skriver. Och om jag skulle försöka förklara så skulle ni ändå inte vilja förstå.
Ibland önskar jag att ni gjorde det. Att ni på något magiskt sätt kunde känna igen er. Det skulle bli mindre ensamt då.
Jag klarar inte av att se mig själv längre. I varje ögonvrå skymtar en kroppsdel jag inte vill veta av, en storlek jag inte vill infinna mig i och det gör mig till ett oförutsägbart monster. Att helt plötsligt få utbrott och inte klara av att någon ens sneglar på mig och skaka av uppgivenhet, inte veta vart man ska ta vägen. Bara släppa, låta ångesten rinna ut och bilda en pöl på golvet i form av salta tårar. Att inte kunna gå ut. Att vända ryggen åt L när hon försöker röra vid mig.
När jag var liten kunde jag hoppa på ett ben baklänges. Idag kan jag inte ens låta bli att äta fel saker.
Det är mörkt i mitt rum. Mot golvet finns en ljusspringa, ett hålrum mellan dörren och tröskeln. En påminnelse om.
Något.
Varför skriver jag här? Ni förstår ändå ingenting av vad jag skriver. Och om jag skulle försöka förklara så skulle ni ändå inte vilja förstå.
Ibland önskar jag att ni gjorde det. Att ni på något magiskt sätt kunde känna igen er. Det skulle bli mindre ensamt då.
Jag klarar inte av att se mig själv längre. I varje ögonvrå skymtar en kroppsdel jag inte vill veta av, en storlek jag inte vill infinna mig i och det gör mig till ett oförutsägbart monster. Att helt plötsligt få utbrott och inte klara av att någon ens sneglar på mig och skaka av uppgivenhet, inte veta vart man ska ta vägen. Bara släppa, låta ångesten rinna ut och bilda en pöl på golvet i form av salta tårar. Att inte kunna gå ut. Att vända ryggen åt L när hon försöker röra vid mig.
När jag var liten kunde jag hoppa på ett ben baklänges. Idag kan jag inte ens låta bli att äta fel saker.
Kommentarer
Postat av: a.k
Det finns folk som läser och förstår. Och även när de inte gör de så vill de förstå. Och ibland kan de förstå, utan att veta.<3
Postat av: Niki
cajsa.
för tredje gången jag skriver till dig här.
jag känner igen mig så himla mycket.
jag är tillbaka där jag en gång startade och idag, prick klockan 18.30 förlorade jag den person jag älskar mest av allt. jag släppte och svek honom på grund av det här. och nu tar tårarna inte slut.
låt det inte hända er, försök vara starkare än mig.
Trackback
