I don't want to leave you now

Varför finns det så mycket att säga, men så få formuleringar?
Det finns saker jag borde säga.

Ändå håller jag dem för mig själv. Tänker dem tyst, biter mig i läppen för att inte låta dem slinka ur.

Sakerna.

Bäckenbottenuppluckring och illamående har fått mig på fall, liksom diverse självhatiska pressmeddelanden till mitt sinnescentrum för inbördes information. 6 kg är alldeles för mycket och det är inte okej. Dessutom är jag rädd, feg, mesig och kan inte ta mig i kragen. Inget Öland och hur jag än vänder mig lyckas jag göra någon besviken, varför är jag inte tre personer samtidigt? Och varför är jag inte stark? Varför kan jag inte stå emot och låta bli?

Fast idag såg jag Wall-E med familjen och L. Det var pluspoäng.

Ändå felar jag. Hela tiden.
Funderar på reträtt. In under täcket, göm dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0