så jävla beiget!
Nummer tre är ett av de fulaste orden jag vet - stavas det ens sådär? Gulbrunt funkar väl betydligt bättre och är dessutom några hekto mindre komplicerat att skriva. Man kan till och med särskriva det; gul brunt. En gul nyans av brunt.
Mitt utlovade superinlägg om de senaste två(?) veckorna, som jag medvetet låtit bli att blogga under på grund av allt annat jag måste göra, får nog utebliva. Jag orkar inte, så när som på en ganska tragisk sammanfattning lite längre ner på sidan. Inte för att några tårar kommer spillas - but still.
Nåväl, jag tömde mitt rum och genomförde några nationella prov uppe på Dille förra veckan. Mycket spännande och mysigt att träffa alla dillebarn igen, de fattas mig verkligen. Så nu har jag tagit mitt påsklov den här veckan, eftersom stockholmsbarnen är lite före Norrland. Visare har jag kirrat hästens hemkomst, som sker på måndag/tisdag. Prima skinka, japp, japp. Nu under påskhelgen har jag dessutom visat min maskulina, något flatstereotypiska sida genom att gräva jord och bygga golv i vår stora sjöbod på landet. Jag vet att ni vill se mig i arbetarbyxor och kycklinggult hår! Eller ja, det sistnämnda kanske vi kan hoppa, men Linette ska försöka fixa till efter helgen; tre blonderingar på två dagar känns lagom till att börja med. Risken finns ju att håret faller av. Fast det var å andra sidan mammas spontana förslag när jag kom hem med solen på hjässan; "ja, det är bara att snagga av!". Jag älskar min mor ändå.
Ptja, det där var väl en ungefärlig uppdatering av min livsprocess än så länge. Någon djupare psykologisk analys orkar jag inte med för tillfället. Imorgon ska jag ta tag i matten, helst utan att riva boken i två bitar. Vi får se.
Puss!
Kommentarer
Trackback
