och den stund som jag kände så nära var blott alvedon

Allt har hänt väldigt fort. Att bo ensam i lägenhet visade sig vara ett av mina absolut sämsta beslut. Efter lite rådfrågning med moder och C, så bor jag nu på Dille igen. Känns fruktansvärt bra. J och jag delar rum i Södra (som ni ser på bilden nedan ligger vår intellektuella ribba oerhört högt).

Egentligen är jag förbannad på mig själv. Att jag inte ens an leva ensam med mig själv bådar inte särskilt gott. Ingen diciplin Cajsa, ingen diciplin. Att ligga på vardagsrumsmattan och vrida sig i ångest känns inte så diciplinerat. Fy skäms. SKÄMS.

I alla fall. Här är en bild som lättar upp det hela avsevärt. J, jag gillarej!



På tisdag far jag hem till hufvudstaden och hjärtegrynet. På onsdag ska jag (inte helt frivilligt) flyga igen. Destinationen är däremot mer efterlängtad. Paris.

Poke.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0