brev om det onda
Och någon sjöng:
Låt mig få komma nära
utan att egentligen förstå innnerbörden.
Jag har en hemlighet. Det är ingen stor, jättehäftig hemlighet som kommer förändra er syn på mig för all framtid etc, utan det är en liten, ganska betydelselös hemlighet.
Jag är en mästare på att läsa människor.
Det innebär att jag, när jag träffar en ny människa, inom de första 10 sekunderna har avgjort dennes kön, ålder, hemort, sinnestillstånd, civilstatus, karaktär och baktankar. Alltihop innanför mitt pannben. Sen att det inte alltid stämmer är en petitess, för oftast är beräkningarna ganska bra. Dock bidrar hela den här analytiska förmågan till ganska stora missförstånd.
Att ligga bredvid någon man älskar mer än allt annat och känna bitterheten, besvikelsen, oron och uppgivenheten strömma från personens ögon, ansiktsuttryck, kroppspråk och hjärtslag är outhärdligt. Att känna felet, men inte ha en aning om vad man gjort fel. Att vilja hålla om, kyssa och inte släppa, samtidigt som en mur av osagda ord byggs upp och gör det omöjligt. Kanske kan det kallas kvinnlig intution.
mitt höfteben mot din rygg
en dans,
vår dans,
av ord
som inte rört dina läppar
men ändå nått mitt öra
mina armar runt din midja
din tunga
våra tungor
oförmögna
att bilda ord och förklaring
vi ligger tysta
låter natten fortsätta obemärkt
Låt mig få komma nära
utan att egentligen förstå innnerbörden.
Jag har en hemlighet. Det är ingen stor, jättehäftig hemlighet som kommer förändra er syn på mig för all framtid etc, utan det är en liten, ganska betydelselös hemlighet.
Jag är en mästare på att läsa människor.
Det innebär att jag, när jag träffar en ny människa, inom de första 10 sekunderna har avgjort dennes kön, ålder, hemort, sinnestillstånd, civilstatus, karaktär och baktankar. Alltihop innanför mitt pannben. Sen att det inte alltid stämmer är en petitess, för oftast är beräkningarna ganska bra. Dock bidrar hela den här analytiska förmågan till ganska stora missförstånd.
Att ligga bredvid någon man älskar mer än allt annat och känna bitterheten, besvikelsen, oron och uppgivenheten strömma från personens ögon, ansiktsuttryck, kroppspråk och hjärtslag är outhärdligt. Att känna felet, men inte ha en aning om vad man gjort fel. Att vilja hålla om, kyssa och inte släppa, samtidigt som en mur av osagda ord byggs upp och gör det omöjligt. Kanske kan det kallas kvinnlig intution.
mitt höfteben mot din rygg
en dans,
vår dans,
av ord
som inte rört dina läppar
men ändå nått mitt öra
mina armar runt din midja
din tunga
våra tungor
oförmögna
att bilda ord och förklaring
vi ligger tysta
låter natten fortsätta obemärkt
Kommentarer
Trackback
