C.M. Bellman - Fredmans epistel nr 7
Fram med basfiolen, knäpp och skrufva,
- - - - Skjut skrufven in;
Pip och kuttra som en turturdufva
- - - - För makan sin;
Släng din Peruk och bulta din Hjessa,
Blif ej svartsjuk, blödig och rädd;
Lät mina ögon tårar prässa
Uppå Ulla Winblads bädd
Si den hvita barmen hur han flämtar.
- - - - Knäpp litet grand.
Si hur hon sin Myrten-krona hämtar
- - - - Utaf min hand.
Si hännes ögon trotsa just döden
Med sin klarhet, styrka och färg.
Hör hännes sång om jungfrurs öden;
Hör du, hör du Fader Berg?
Si nu kött och blod i skönsta prydnad
- - - - Förklara sig.
Mina känslor från förnuftets lydnad
- - - - Nu draga mig,
Draga mig dit, just dit där du ligger.
Än får du ej lida utaf;
Nu skal du dö, min Nymph jag tigger
Qvickna åter i din graf
- - - - Skjut skrufven in;
Pip och kuttra som en turturdufva
- - - - För makan sin;
Släng din Peruk och bulta din Hjessa,
Blif ej svartsjuk, blödig och rädd;
Lät mina ögon tårar prässa
Uppå Ulla Winblads bädd
Si den hvita barmen hur han flämtar.
- - - - Knäpp litet grand.
Si hur hon sin Myrten-krona hämtar
- - - - Utaf min hand.
Si hännes ögon trotsa just döden
Med sin klarhet, styrka och färg.
Hör hännes sång om jungfrurs öden;
Hör du, hör du Fader Berg?
Si nu kött och blod i skönsta prydnad
- - - - Förklara sig.
Mina känslor från förnuftets lydnad
- - - - Nu draga mig,
Draga mig dit, just dit där du ligger.
Än får du ej lida utaf;
Nu skal du dö, min Nymph jag tigger
Qvickna åter i din graf
Kommentarer
Trackback
