rusning

Min häst var en galen häst idag. Det blåste halvt storm och det inbjuder alltid till en häst som trippar på tårna. Alda var halvvägs upp i luften den mesta delen av tiden faktiskt. Hovslagaren hade det inte lätt vill jag lova, med en Alda som var skiljd från flocken och fick stå i ett blåsigt stall. Hon skakade! Hon var så himla orolig och spänd, stackars liten, så Teitur fick stå i boxen bredvid och vara sällskap. Då stod hon helt stilla och blev alldeles lugn. Inte klokt hur de kan påverka varandra. Blev dock ingen ridning - jag var inte så sugen på att rida rodeo. Men trots det var jag var i stallet i fyra timmar, inte illa.

Har tusen saker jag vill skriva om. Fast jag vet inte ännu om jag vill berätta om dem. Det är ju mina tankar, mina dagdrömmar och funderingar. Ni kanske tycker att jag är konstig på riktigt om ni får läsa dem.

Snart sommarlov. Långa sovmornar bredvid L. Solskens- och månskensritter. Kvällsdopp. Regnfiske. Musik. Grillkvällar. Nattpromenader. Jordgubbsläppar. Körsbär. L.

Hjelp. Min lilla mamma fixat så att jag får hänga med en miljöpartist, som hon känner genom jobbet, under en dag i riksdagen. HUR LÄCKERT ÄR INTE DET? Jag ska glida runt bland politiker och viktigpettrar, det ni! Jag kommer inte alls vara nervös, lovar. Hoppas de är snälla i riksdagen.

Nu ska jag pallra mig ut till stallet, hästen ska få nya skor och jag ska rida (om det går den här blåsten?).

Insåg idag att jag enbart har två arbeten kvar; ett om EU i samhällskunskap och ett om miljökampen på 60-talet i historia. Inte så blodigt. Sen att det ligger en bokrecension och skaver kan jag inte göra något åt, för min underbara lärare har inte berättat för mig hur man skriver i seminarieform. Om någon vet det, så kan de skriva det nu, tack.

Har fortfarande ont i halsen, men tänker att det säkert blir bättre av lite gym ikväll. Så idag ska alltså ett EU-arbete skrivas, stallet och hästen ska besökas, och sedan bär de av till gymmet. L och jag var busiga och bestämde att jag sover hos henne idag  i alla fall, även om vi egentligen hade sagt att vi skulle sova på varsitt håll så att jag verkligen pluggar imorgon. Av någon konstig anledning brukar jag nämligen bli lite distraherad när jag är med henne? Hm, I have no idea... Men, vi tänkte trotsa det och sova tillsammans i alla fall, vilket numera känns som en livsnödvändig sak. Att sova tillsammans. Jag kan inte sova utan henne, för då somnar jag vid tre eller sju på morgonen. Sover jag däremot bredvid henne kan jag slockna vid tio. Trygghet, närhet och kärlek, tror jag. I need it.

Nej, Cajsabajsa, nu pluggar vi (jag och mina personlighetsklyvningar, alltså). Puss!

Har hunnit med stallet idag, red en liten kortis utmed åkern och tottohästen töltade rent! Sen att det hela slutade med lite bråk i alla fall hör ju inte till ovanligheterna, men jag tycker om henne ändå. När jag kom hem hade jag feber, vilket resulterade i sängliggande... Känner mig inte produktiv. Mest äcklig.

Imorgon (om inte min feber fortsätter) blir det Friskis och Svettis i Orminge med L och hennes mamma. Ska bli skönt att börja träna igen, det har jag verkligen saknat. Dessutom börjar min och Ls sockeravvänjning, vilket kan bli spännande. No more kexchoklad for her.

Blir besviken på mig själv när jag inser att jag inte har fotat på säkert en vecka. Alltså, fotat seriöst och försökt få till något bra. Rädslan för att leverera något dåligt är nog för påtaglig. Attans.

Om ni inte redan har föstått det, så längtar både jag och L något enormt efter ett barn. Kanske inte nu på en gång, men inom en snar framtid och vad som definierar en snar framtid är alltid relativt. Ena dagen handlar det om två år, andra om fem. Man vet aldrig. Tack och lov längtar vi båda lika mycket. Vi har en hel drös med namnförslag också, och eftersom ni 16 som följer min blogg är urusla på att kommentera, så kan ni ju åtminstone slänga in en åsikt om följade lilla lista på möjliga bebisnamn.

Flicka:
Alissa
Eira
Elsa-Li
Esther
Kristall
Linusida
Loo
Lykke
Signe
Vidalinn

Pojke:
Andri
Benjamín
Devin
Noel
Trístan
Vincent

Kan ju nämna att vi inte är överrens om alla, men nära på. Nej, nu ska jag skriva ett arbete om EU. Puss.

Mitt bloggande är ungefär lika minimalt som min ork att göra något åt det, när det nu har fått ge plats åt seriöst pluggande. Ni skulle bara veta vad jag har åstadkommit! Eller, ptja... Om jag hade börjat med arbetena för en månad sedan, när jag fick dem, och skrivit klart dem i tid hade de säkert varit tusen gången bättre. Men, nu är de flesta i alla fall klara! Känns obeskrivligt när en sådan börda lättar från axlarna. Helt plöstligt har jag en massa tid att göra allting jag vill göra. Konstigt känsla.

Sista tiden har ägnats åt, som sagt, pluggande, besök på landet, politik, klad hest och mitt vanliga, ihärdiga tänkande. Ibland förstår jag inte varifrån man får alla tankar ifrån? Det är som att hjärnan inrymmer en hel evighetsmaskin av tankegångar, dagdrömmar och idéer. Jag skulle behöva göra som Nalle Puh och skaffa mig ett tänkarställe, så att när jag sedan ska göra något viktigt inte tänker på en massa annat. Fast å andra sidan, så är tankarna en del av mig och min personlighet; jag är alltid tyst när jag åker buss och tunnelbana, för jag tänker; jag missar ibland halva lektioner, på grund av mitt dagdrömmeri. Oftast är jag tyst och fundersam när man träffar mig - jag tänker helt enkelt. Min hjärna måste gå ständigt på högvarv. Spännande.

Nu är det faktiskt riktig försommar här. Jag myser i gröna blad, hägg&syrén, regniga åskdagar och stekande sol. Helt okej, jag lovar. Snart vankas sommarlov; Blidö, Öland, mysa, Pride, mysa mer, mysa ännu mer och Blidö igen är väl ungefär planen. Men först - två veckor av råpluggande. Mums.

So long.

Ibland blir jag överväldigad av min otroliga längtan efter barn. Det är inte riktigt sunt när man är sjutton år. Skönt att L är likadan, annars hade hon nog tyckt at jag var konstig. Förhoppningsvis kan vi till nästa sommar köpa en Alicevalp, som antagligen kommer få ett överflöd med kärlek... Barn får helt enkelt vänta.

Hittade ett väldigt bra inlägg, länkat från regnbågsfamiljens blogg. Värt att läsa, av alla - mammor, pappor, nyfikna, ensamma.

Nu ska jag skriva ett historiearbete. Mums.

Efter fyra och en halv timme av försök att somna, kan jag konstatera att detta fortfarande inte fungerar:

1. Sitta vid datorn
2. Plugga
3. Titta på TV
4. Titta ut genom fönstret
5. Onanera
6. Lyssna på musik
7. Läsa om isländsk litteratur under medeltiden
8. Ligga ner och blunda
9. Tänka
10. Försöka att inte tänka

Nu har solen hunnit gå upp och det känns rätt ovärt att fortsätta försöka. Kanske blir det en promenad istället, vad vet jag.

(Önskelista 2009: kunna sova ensam)

Orkar inte dra tråkiga redogörelser för vad som hänt de senaste dagarna, utan ni får helt enkelt gissa. Till er hjälp har ni följande bilder:

För er som inte vet det, så är jag uppe på Dille en vecka och går lite i skolan/gör prov/myser med Dillebarnen. Idag har vi dessutom sexualkunskapsdag och hittills har min grupp hunnit avverka "informationforum" med någon inhyrd sexualupplysare, där jag bl. a. berättade för min lilla klass hur en kondom snabbt blir en slicklapp, och "kondomskola" med en av våra rid-/hästlärare. Där, mina vänner, fick jag för första (och sista) gången trä på en kondom på en frigolitkuk.

Honestly, det är SVÅRT?!

Jag var så dålig att jag fick göra om. De andra fick typ... MVG+ på sina påträningar, medan lesbianska Cajsa fick G- eller något liknande. Vad skönt att jag aldrig behöver göra om det i alla fall. Kul hade vi åtminstone!

Nu ska vi vidare på filmvisning tror jag. Kanske berättar om det händer något annat skojigt.

Det är svårt. Allting är svårt.
Att balansera. Att orka.
Att vara.

Det sistnämnda är nog svårast.

Ändå är det en lättnad när jag inser det faktum, att jag inte kan leva utan en annan människa. Att någon är en sådan stor del av mitt liv, att jag inte fungerar helt korrekt utan henne. Att hennes röst, hennes beröring, andetag och rörelser ger mig så mycket lycka, att jag blir beroende av den. Hon är en drog, min drog, utan att vara förintande. Istället är hon min räddning. Min livlina till livskraft och ork. Utan henne är jag ingenting.

Att veta att jag har ett helt liv framför mig med henne, är det vackraste som finns. Hon är det vackraste som finns.

Je t'aime, L.

Gillar inte uttrycket. Kan förstå att heterosexuella, fullt fertila par gärna använder det, eftersom det för dem bara är att "skaffa" barn. För oss andra fungerar det inte riktigt så.

För några veckor sedan var det en jättebra artikel i Svenska dagbladet angående de olika förutsättningarna för insemination i Sverige. Bl.a. stod det, att om ett lesbiskt par tar hjälp av svensk sjukvård för att få barn, så får bara en av kvinnorna bli gravida. Den andra kvinnan får alltså inte bli gravid senare. Förklaringen var att samma rättigheter ska gälla för homo- och heteropar, och i en heterorelation kan bara den ena parten bli gravid. FIFFIGT! Känns fruktansvärt förnedrande att de hånar oss med jämställdhet. Däremot är det väldigt positivt att man kan reservera "syskonsperma", så att samma donator används när man vill skaffa ett till barn.

Naiv som jag är tänkte jag att "det är bara att åka till Danmark, så kan den andre av oss bli gravid!", men så lätt är det tydligen inte. I Sverige, blir kvinnan som inte bär barnet automatiskt förälder, precis som i ett heteropar (HURRA!). I Danmark däremot, måste den ickegravida kvinnan adoptera barnet - vilket inte får göras förrän tidigast efter tre månader! Alltså är bara den ena kvinnan officiellt mamma till barnet de tre första månaderna och fram tills dess att adoptionen gått igenom.

Så det där med att "skaffa" ett barn känns som ett mycket gammalmodigt uttryck. Vi kanske borde säga något i stil med "försöka med all kraft vi har att ge liv åt" ett barn.

Vad tycker ni?

De sporadiska uppdateringarna är mer än vardag nu, det känns inte som att jag har något vettigt att säga. Dagarna rullar förbi i sakta gemak och jag går upp, åker till stallet, åker hem, pluggar, är med L och sover. Fast pluggar borde stå inom parentes, för jag är U S E L på det. Självdiciplinen är obefintlig.

Alda är lycklig i det nya stallet, så också jag. Vi skruttar runt i skogen och gör mest ingenting, hoppar jämfota upp luften av en pinne på makren, travar i barbackagjord (inte vackert) och ger upp våra tafatta försök till att vara seriösa. It's not our style. Lovar, vi gör oss bättre som skogsmullar.

E från skåne är här sen valborg, det är mys. Har saknat henne massor.

Längtar efter sommaren. Bara fyra veckor kvar av mitt officiella Dilleliv, vilket känns tungt. Men till hösten börjar något annat. Något nytt. Det är också bra. Fast vad slår Dille?

Och för er som inte visste det, så har min vackra L varit min i 10 månader. Min älskade, underbara L. Och jag älskar henne mer för varje dag som går. Varje andetag, varje hjärtslag, är för henne. Hon gör mig hel.
(för vad vore jag utan dina andetag?)

Puss.