vid min svans

Det är så lätt att fly. Just nu funderar jag på Göteborg. En bra tillflyktsort. Det finns många där, som jag skulle vilja träffa. Många som jag saknar. Speciellt M. Henne har jag inte träffat på... Över ett år? Det känns fruktansvärt. Att man kan vara ifrån sina vänner så länge. Jag vill dit nu.

Ibland undrar jag hur mycket man kan få plats med, känslomässigt alltså. Borde det inte rimligtvis finnas en gräns? En spärr som säger att nu är det minsann bra, nu får du reda upp de känslonystan du har innan du ger dig i flera. I så fall måste det vara en miss i konstruktionen, för hos mig tycks det inte finnas någon sådan spärr. Nej, här klarar vi allt. Jag är ju superwoman.

Och du är visst en jävel på att pilla upp såren du själv åstadkommit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0