rusning

Alltså, de flesta av er som läser vet att jag har en häst. En islandshäst. Som heter Alda. Och hon är världens gosigaste och bästa, trots att hon har en hel del fuffens för sig och ibland inte riktigt gör som man vill. Men det är nog därför jag tycker så mycket om henne. För det vet ni också; att jag älskar det lilla pyret något obeskrivligt.

Idag så älskar jag nog henne lite extra mycket, faktiskt. Har inte ridit på över två veckor och tänkte att en liten runda i skogen blir finfint (för er som inte vet: Alda tycker inte om att gå från stallet utan någon annan häst). Smart som jag är. Vi kommer inte ens 50 meter från stallet, innan hon flyger upp i luften och rakt åt sidan (samtidigt = skills) varpå jag flyger åt andra hållet och landar, som en sten i största lerpölen på hela gården. Mums. Hon stirrade på mig en bra stund och undrade varför i hela fridens namn jag låg där och plaskade. Då var hon billig. En stund i alla fall.