rusning

Tror att min kropp håller på att lägga av. Försöker lista ut vad jag ska göra för att den ska bli glad igen, men utan framgång. Kanske försöker den säga mig något, typ "ja men gör det bara, du kan ju testa!" eller "jag vet att du vill, så nu tänker jag krångla tills du bestämmer dig". Den fattar väl att det är något i görningarna. Viktiga beslut som puttrar och sjuder. Jag låter dem vara ett tag, vill inte skynda. Ändå vet jag att jag redan bestämt mig. Långt inuti har jag redan för länge sedan sagt att ja, såhär gör vi. Det ska väl bara få sjunka in. Och allt kanske ska få klaffa; har hört att jobb är bra, exempelvis. Men det löser sig. Imorgon ska jag åka ut till en vän, som har en butik där jag ska få praktisera. Få kassa- och butiksvana och sådär. Bra grejer att ha på cv:t, tydligen. Sen! Sen. Är lite för otålig bara. Vill ha allting klart nu. Men snart.