rusning

Mitt rum har blivit en fantomengrotta. Jag ids inte ens städa. Drar ner rullgardinen och stänger dörren, då är det ingen annan som behöver se. Och jag slipper allt ljus. Bäddar inte ens sängen. Ni som bott med mig eller åtminstone råkat sova i min säng, vet att är det något jag alltid gör så är det att bädda sängen. Viker kanterna och lägger på överkast. Fluffar kuddar och känner mig som en bättre människa. Eller något. Nä, men nu orkar jag inte ens plocka upp skräpet från golvet. Dammigt är det också. Som i en fantomengrotta. Jag sitter till och med på min gammelrosa fantomentron á la 1980. Fast jag har inte blå trikådräkt och randiga kalsonger, tyvärr.

Idag ska jag slå in en present, göra klart en annan och sen åka på besök i butiken där jag ska spendera ett par veckor. Om 24 timmar är jag i Falun. Och snart är jag någon annan stans och drömmer förhoppningsvis mindre om sådant jag drömde om i natt. Tyar inte. Är glad att andra människor inte kan se vad jag drömmer om, då skulle ni se hur svag jag är. Hur vek jag är. I min fantomengrotta.

Det här är för övrigt fina grejer.