rusning

Bakade scones till middag. Te och scones gör mig lycklig. Och T. Hon gör mig glad.

Inväntar ett mirakel, som ska göra alla läxor gjorda. Och som ska rida hästen. Och tvätta kläderna. Och ringa samtalen. Undrar när det hade tänkt dyka upp, för nu börjar det bli ont om tid. Ska hålla ett tal till veckan, som jag inte har skrivit än (läs: som miraklet inte har skrivit än). Såatteh. Det kanske vore bra om det började ta tag i saker och ting nu? Ett ig i svenska C vore som... Det vore inte alls. Det ska helst inte inträffa liksom. Så hey, miraklet, det är bara att börja. Glhf.

Nu fick jag paltkoma. Hejdå.