rusning

Tugga och svälj. Jag är så trött att ögonen vägrar hålla sig öppna. Det känns som att jag hela tiden lägger i en extra växel för att hinna med allt, men ändå blir tusen saker ogjorda varje dag. Och mitt i allt kaos så glömmer jag bort viktiga saker, som att ringa hovslagaren, prata med alla lärare som måste pratas med, skriva arbeten som måste skrivas och ta hand om hästen. Dessutom blir jag gnällig som en jävla tant. Och känslig som en fjortonåring. Gick ifrån mattelektionen (som jag egentligen verkligen behövde vara på) bara för att vår mattelärare gick mig på nerverna. Så nu har jag ännu mer matte som måste göras.

Om jag hade fått sova på natten så hade det kanske fungerat, men nu håller saker och ting mig vaken. Vet att det hade blivit bättre om jag kunde ta mig i kragen och utföra någon form av träning någon gång i veckan, men jag orkar inte. Efter skolan, vid fyra-fem, så är jag död. Och sedan måste jag fixa med hästen, äta middag, plugga och åtminstone försöka sova. Tiden rinner bokstavligt talat ifrån mig och den lilla tid som blir över, kan inte ägnas åt annat än vila. Fast det kanske bara är ren lathet.

Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt.