rusning

Har förälskat mig i min hemstad igen, så nu är allt som det ska vara. Eller nästan, i alla fall. Spenderade hela dagen i solen och värmen, bland turister från alla möjliga länder och städer, i ett dagen-efter-bröllopet-Stockholm som nästan svämmade över av kärlek och välvilja. Inspekterade livrustkammaren och åt mat i Gamla stan. Gick ner till hamnen där Dannebrogen gav sig av mot hemlandet och skådade detta med en Lakritspuck i käften. Finfint. Och sen! Sen, mina vänner, såg jag Hamlet på Stadsteatern. Mums. Den överträffade faktiskt mina förväntningar med råge (kanske främst unge herr Skarsgård, då) och mina medpublikanter instämde - såpass att skådespelarna fick stående ovationer. Mycket, mycket bra gjort. Nämnvärt är också den stora skara Familjemedlemar jag fick syn på i publiken. Alltså, Familjemedlemar som i flator och bögar och andra normbrytarkompisar. Såg två flatpar, ett bögpar och en hel drös poteniella hbtq:are. Min gaydar gjorde utslag lite överallt, minst sagt. Så nu vet jag var man ska hänga. Stadsteatern fo sho. Nä, skämt å sido så var det faktiskt galet skön stämning. Inte alls som på Dramaten eller Operan, där alla klär upp sig till öronen och ser ut som de har skitit på sig, en vanlig söndagskväll, bara för en föreställning! Nej, bättre var det här. Man kan till och med kirra sista minutenbiljetter, hur bra är inte det? Så, nu har jag hela programmet för sensommaren och hösten på mitt skrivbord och imorgon ska jag göra en detaljplan. Är man under tjugofem, så betalar man enbart hundra riksdaler. Hur bra är inte det?! Stadsteatern, here I come.