rusning

Lyssnar på Christer i p3. Är trött på människor. Alda åker inte till Göteborg och jag har ingen koll på någonting längre. Försöker lagra all information jag tar in, men nu tror jag att det har nått en smärtgräns. För nu minns jag verkligen ingenting längre. Allt är bara suddigt. Var fyrdubbelt dubbelbokad ikväll. Vet inte vad jag har folk och varför, varför i helvete måste det alltid vara jag som ordnar upp andras liv? Jag kan inte ens göra det bra.

Började dagen med att gråta när jag insåg att jag inte visste hur jag skulle få ihop allting som behövde göras. Och för att jag mitt i allt kaos misslyckas så totalt med att vara en bra vän. Det blir bra att åka härifrån. Det blir bra.