you wasted your times on my heart you've burned

In i dimman. Tabletterna för ryggen gör mig till en vandrande zombie, utan att ta bort värken. Fint. Är trött som en gnu. Äter skorpor, men det hjälper inte. Så jävla dåligt.

Igår hade jag samtal med A igen. Det var tre veckor sen och det behövdes. Jag tog upp en fundering jag haft väldig längre, kring mina journaler som finns på de BUP-mottagningar jag varit på. Undrade om det går att få tag på dem och det gör det ju. Så nu ska jag samla mod och ringa dem. Fruktansvärt läskigt och obehagligt. Vill inte ha med dem att göra egentligen, men att läsa journalerna och få veta vad de skrev och hur de tolkade mig och mina signaler känns som ett bra bokslut på allt det som varit. Allt jag vill lägga bakom mig och komma bort ifrån. Inte glömma, bara slippa ha med mig hela tiden. A tyckte att det var en bra idé, men ville att jag skulle läsa dem med henne, eftersom risken för diverse flashbacks och jobbiga känslor är gigantisk. Och det är väl okej. Då kan hon få förklara vad de menar. Speciellt intresserad är jag av de remisser som skickats när jag blivit förflyttad. Man undrar vad som har fått dem att säga "vi känner att vi inte kan hjälpa Cajsa här längre". Det finns inga tillfällen som får en att känna sig mer störd än de tillfällena då de säger så. Så nu vill jag veta. Jag avskyr ovisshet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0