rusning

Det blir en del kalas nu. Ibland följer jag med, ibland ligger jag kvar på soffan och äcklas över mig själv. Men imorgon börjar studenveckan och jag hade inte tänkt att det sjuka skulle få ha något övertag då. För sen är det slut och det kommer aldrig mer igen. Och jag vill inte missa allt det fina på grund av självhat. Vill inte det, egentligen. Då måste man säga ifrån, på skarpen.

Hade en galet mysig helg i Vemhån med J och T. Det behövdes, tror jag. Att komma bort lite. Och sen att de två får mig att skratta mer än många andra gör bara saken finare. Vi åt, sov, skrattade, åt och sov. Bra helg.