rusning

Fick nyss reda på att T och J:s behåkupor rymmer deras nyllen. Jävlar, säger jag bara. En annan har, i princip, ingen användning för bygelsnaran, av den enkla anledningen att tuttarna på undertecknads kropp INTE fyller en kupa av samma storlek som ett face. De fyller väl med nöd och näppe en hand. Helt okej måste jag säga, med tanke på den frihet det inpegriper att varken behöva utstå ryggproblem eller ansiktet-i-behåkupan-upplevelser (jag bevittnade nyss när T utförde den sistnämnda; häpnadsväckande, måste jag säga). Att det sedan inte är storleken på tuttarna, utan snarare tuttarna i sig själva, som lesbianer och andra kvinnodyrkande kvinnor, vilka jag som lesbian själv oftast hamnar i tuttsituationer med, i många fall tycker är nice gör ju att all form av tuttångest är obefintlig. Till skillnad från den bild av kvinnan, som media och övriga världen sänder oss i tid och otid, behöver hon inte ha två galiameloner upptryckta på revbenen. Nu är jag en väldigt vidsynt och klok tant, som mycket väl vet om att även kvinnodyrkare av manligt kön gärna tar tuttarna för vad de är, i alla möjliga former och storlekar. Men ändå kan jag inte sluta undra varifrån tjejer och kvinnor, som väljer att förstora brösten får idén ifrån? Alltså, varifrån de får ingivelsen att deras kroppar blir bättre om de fyller lökarna med silikon? Och vidare - varför känner jag inte en enda flata som har valt att göra det, när jag däremot känner flera heterosexuella? Ibland undrar jag om det faktiskt är skillnad på hbtq-världen och övriga världen. Jag menar, tuttar är som tuttar ska? Låt din tutte va.