rusning

09:45. Är ensam vaken. Hela Södra sover och jag har redan hunnit fodra, dricka te och funderat över var jag ska ta vägen sen. Det är så mycket man kan göra med sitt liv, hur ska man lyckas välja? Jag kommer sakna de här morgnarna. När huset är helt tyst och allt är jättestilla. Och jag kommer sakna att bo med massor av andra människor på en gård i skog. Det känns konstigt att flytta tillbaka till stan. Fast bra också, på ett sätt. Fast ändå inte. Vill ha alla nära, men ändå bo långt bort. Skulle egentligen inte banga på en gård i skogen till hösten, men då skapas de där avstånden till alla de jag tycker om. Och jag har varken körkort eller bil (läs: jag vill inte ha körtkort och bil), så färdvägen blir så mycket längre - rent mentalt. Hur får man ihop det?