rusning

Ibland hatar jag internet. Igår halkade jag in på ett gammalt ex:s bilddagbok (oh, du ljuva nostalgi) och fann alldeles för många bilder på mig, som helt enkelt inte borde vara där. Och vilken ångest! Ni förstår inte, jag kände mig så jävla maktlös. Där sitter jag och ser bilder på mig själv, som jag inte alls vill ska finnas ute på internet och kan inte göra ett dyft för att ändra på det. Känns inte helt bra att maila ett gammalt ex efter väldigt lång tid och be henne ta bort gamla bilder på mig. Fin reconnection. Samma sak gäller allas vårt jävla Facebook, där vem som helst kan slänga upp bilder på mig och dessutom tagga, som för att förenkla hela förnedringsprocessen. Därför taggar jag allt som oftast av alla bilder. Synd bara att man inte är så värst cool om man inte är taggad på tillräckligt många bilder. Jag är helt enkelt jävligt ocool. Otaggad och ocool. Men bilderna finns fortfarande kvar, hur mycket jag än taggar av och det är det som är obehagligt. Ber man dessutom folk att ta bort en bild, då blir man en bitterfitta. Och det vill man (jag) ju inte vara.

Det är kanske det förflutna och gamla som skrämmer mig. Att bilder på mig från olika epoker i mitt liv finns utplacerade på valda ställen och jag vet inte ens om var alla finns. Eller vilka som finns. I samband med inhalkandet på exets bilddagbok igår, så halkade jag in på en väns också. Där hade hon lagt upp bilder från 2004, som hon i sin tur hade hittat på en annan väns blogg. Som jag aldrig har läst. Och där var plötsligt en bild från en tid jag inte riktigt klarar av att tänka på, uppslängd för allmänheten att beskåda. Det är obehagligt. Jag kan inte låta bli att tycka det. Jag må vara en tant, en bitterfitta och världens torraste jävla människa, men jag tycker inte att det är kul. Det är inte jag som har kontroll över vilka bilder som finns på mig; det ligger i händerna på alla andra. Sådant gör mig illa till mods.

Att de där bilderna dessutom finns där ute, oavsett om de tas bort eller inte, är bara mer än jag klarar av. Kan inte alla bara börja fråga först, innan de lägger ut bilder? Vore inte det en fin gest? Fast vem är jag att tala - det gör jag inte ens själv. Däremot ifrågastätter jag aldrig när någon ber mig att bort bilder från hemsidor, att inte lägga ut dem på internet alls eller att helt enkelt ta bort dem från kameran. Det är väl människan på bilden som borde ha makt över den, inte den som har tagit den? I alla fall när det gäller var bilden inte ska publiceras.