rusning

Ovärd morgon. Ja, morgon, för jag vaknade innan tio. Att vakna före tolv över huvud taget är det mest värdelösa som finns. Nu har jag tre timmar till som jag måste slå ihjäl. Det har jag inte tid med. Såhär ser det i alla fall ut hemma hos mig de första timmarna på mitt dygn, när jag dricker te, läser tidningarna och kollar allt som ska kollas (ja, ni vet). Jag vet att ni är avundsjuka. Ni jobbande, pluggande vardagsmänniskor. Ha! Här har ni min ovardag. Och den är minsann minst lika bra. Inte alls långtråkig, ångestbesprutad och sömnreducerande. Inte alls.

Idag har jag i alla fall ett mission: Jag ska packa resväskan, för imorgon åker jag. Sen är jag borta. Först fyra dagar, sen sex dagar och sen på obestämd tid. Att stanna på samma ställe för länge är liksom inte riktigt bekvämt. Då måste man känna efter.