none of them get my sex, none of them move my intellect, none of them work for me, none of them make me feel anything


I natt drömde jag konstigt igen. Huset på landet hade blivit ett Dille (med tillhörande dagis, på riktigt) och där någonstans fanns en människa jag inte alls har lust att drömma om, fast hon låg på sjukhus också. Sen var hon i huset och sen på sjukhuset igen. Och alla lärarna rökte. Både pipa och cigaretter. Och Alda var instängd i stallet och fick aldrig gå ut. Sen hookade jag med bruden på sjukhuset och allt var väldigt märkligt.

Jag har sex stycken halvlästa böcker i mina små bokhyllor. I den stora orkar jag inte ens räkna dem. Det gör mig arg att jag inte kan läsa klart. Alltid ska jag påbörja saker, men sällan kan jag avsluta dem. Vad är grejen? Allt jag tar mig för blir halvdant. Halvgjort. Halvfärdigt. Jag vill inte vara halv.

Min fantomenfåtölj kan man gunga i. Det är bra, jag tycker om att gunga. Det är som när Millan vaggade innan vi skulle sova när vi bodde på Dille. Har nog blivit miljöskadad sen dess. Jag saknar Millan. På torsdag åker jag dit.

Vad jag inte gillar är att allting är flytande och osammanhängande nu. Försöker rama in, men det hittar liksom små sprickor och glapp där det kan smita ut. Som en flubber eller något. Otyglat och envist. Små sår blir tillsammans med väldigt många andra små sår ett väldigt stort sår och det är så mycket svårare att tejpa ihop ett sånt stort sår och då slutar man försöka till slut. Och då gör det ont. Och så drömmer man om människor man trodde att man lagt bakom sig och så blir såret infekterat.

Kommentarer
Postat av: Cami

Jag står här med jodopax och självhäftande vetflex lindor. REDO. OROA SIG INTE! <3

2010-09-08 @ 10:01:47

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0