snälla håll i mig, det mörknar tidigt nu

Vill skrapa bort det som sitter fel och rätta till allt jag gjorde som jag inte gjorde rätt. Vill hålla hårt i det jag har när det glider ur händerna på mig. Ändå släpper jag taget. Någon sa att det blir vad man gör det till, men om jag inte vet hur jag vill ha det, hur ska jag då någonsin hitta rätt? Kan du räkna ärren, på min arm, i mitt huvud, i min kropp? Vill så gärna hitta mig själv, men glömmer alltid bort att jag redan är här. Du har tuggat dig igenom mig, krossat min hud och mitt förnuft mellan dina käkar och jag ser bara på. Ser hur du plöjer fram, utan att du egentligen är medveten om det. För du är någon annan stans. Alltid någon annan stans. Och jag står här, där du lämnade mig och väntar på att du ska se allt det jag gav dig. Allt det jag ville ha kvar.

stackars mannen med medaljer, som bara putsar sina minnen

Polerar alla ytor och radar upp böcker i färgordning. Tvättar händerna, dammsuger och viker. Söker desperat efter ordning och tillåter inte att något står orakt. Vill ha rent. Vill ha sorterat. Vill ha uppradat. Tror på att ingen ser igenom Ajaxbarriärer och pärmar med register, gömmer allt som inte är korrekt där bakom. Allt kaos, all ovisshet och osäkerhet. All rädsla. Slår ifrån mig tanken på att ingen levande människa gör såhär.

time is changing, nothing taste the same

Håller hårt om hennes hals, griper tag i det enda jag kan kontrollera och söker ivrigt med blicken över hennes hungriga ansikte. Vi dansar om varandra, klänger oss fast vid midjor, ryggar och honungsläppar. Sötman dryper om hennes kropp, hennes hår luktar viol och mina fingrar lindar sig skickligt in där, i hennes violhår. Virar in allt det vi skrek åt varandra, baddar våra sår med ömhet och tar ett nytt grepp kring varandras nackar. Hon når mig inte här. Hon kan vara i mig, men hon når mig inte. I mitt öra hör jag hennes lättnad, hennes kärlek och hennes vrede. Jag var aldrig den hon ville att jag skulle vara. Ändå fingrar hon på mitt hjärta och stryker mig medhårs. Aldrig var jag den hon ville att jag skulle vara, ändå är jag här. Här, bland tunga och hand. I en våtmark. Hon visar mig sin väg.

RSS 2.0