dirtbag

Vi är konstruerade för att överleva, det är en instinkt och en urkraft inom oss. Att ge upp tillhör inte vår natur och de som vågar gå emot den naturen kallas oftast för fega. Dumma. Konstiga. Störda. Sjuka. Vad skulle hända om jag la mig ner och inte lyssnade på min instink och gick upp, utan låg kvar? Liggsår möjligtvis, men mer? Ibland undrar jag. För allt som oftast är det bara min instinkt som är uppe och jobbar, inte jag. Jag är kvar i sängen. Under täcket. Gömd.

Det är skönt, att gömma sig. Det har jag alltid gjort, enda sen jag var liten. Antingen bakom fåtöljen, i tvättkorgen, under sängen, i mammas garderob eller i en annan stad. Eller under täcket.

(Varför längtar jag tillbaks till tryggheten under den orange filten, i den hårda sängen, i det kala, sterila rummet med människorna i vita kläder? Varför är jag inte nöjd?)

Kanske måste jag ta mig i kragen igen. Rycka upp mig.


Samma siffror idag. Ingen skillnad. Ändå försöker jag, så jävla hårt. Jag försöker verkligen. Tydligen är det inte tillräckligt.
Jag är rädd. Tänk om jag inte kan. Tänk om jag alltid kommer se ut såhär.
Malin börjar undra. Och jag har slut på bortförklaringar.

Kommentarer
Postat av: a.k

om du alltid kommer var söt eller vadå?

det är väl inte så pjåkigt?

2008-08-28 @ 20:36:07
URL: http://decibel.webblogg.se/
Postat av: mathilda.

jag tror så jävla hårt på dig,

så att det nästan gör ont,

2008-08-28 @ 20:44:54
URL: http://dalberg.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0