rusning

Nu har jag, klockan 00:54, sorterat alla inlägg i kategorier. Bara siffertitlarna i början (juni/juli) som är okategoriserade. Men det var å andra sidan mest pladder.

Nya tag. Fast det är inga stora tag, mera.. små, myrtag. Men man måste ju ta sig upp igen.

Egentligen har jag nog massor jag vill skriva och berätta om, saker jag vill bilda ord och meningar av, låta er forma det till helheter i era huvuden. Tror ni att jag är kababel att göra det, när jag väl sätter mig ner för att skriva? NÄ. Pyttsan, det är inte mer än rätt att man ibland får ha bloggtorka.

Jag törstar efter umgänge, helt ärligt. Inte som att L inte räcker till, för det gör hon - hon är mitt allt, men av någon dum anledning har jag ett medfött, gravt behov av social stimulans. Jag måste träffa människor. Växla olika typer av ord, ha olika diskussioner, dra olika skämt och irriteras av olika dumma idéer. Annars blir jag en ledsen klump. Och hur mycket jag än älskar min finaste, underbaraste flickvän, så blir jag till slut bara vresig och tråkig om jag inte träffar andra människor. En smula irriterande.

Min dag gjordes i alla fall av L, när hon var hyper och studsade runt i backen upp mot hennes hus. Helt plötsligt stannade hon till och skrek: "FAN, JAG LÄCKER!"

Det är inte lätt att vara kvinna.

Jag vet inte om jag kommer orka skriva så mycket på ett tag. Saker har hänt och att hela tiden känna sig skyldig att skriva blogg känns inte så hälsosamt, helt ärligt.

Kolla in min hemsida istället, där ska jag försöka få upp fler av mina foton.

Så, för nu - farväl. Ni (vilka ni nu är) märker när jag är tillbaka.
Ta hand om er!

Beroende på ur vilket perspektiv man ser det hela, så borde jag kanske vara i skolan nu, 50 mil norrut. Dessvärre är jag inte det. Istället sitter jag i Ls säng och pluggar småföretagande för glatta livet, i väntan på att hon ska komma hem. Jag vet inte om jag ska tolka mig själv som svag, när jag inte ens orkar åka tillbaka till Dille längre. Tomtemor tyckte att det var bra att jag stannade hemma, men mitt samvete river ändå ivrigt i mig, för det här är ingen beviljad hemstudievecka. Det här är skolk. Cajsa skolkar INTE.

Jag hade inte ens mage att sjukanmäla mig i morse. Jag ville inte ge rektorn det nöjet. Dock har hon avslöjat att hon googlat på mitt namn och funnit min blogg, så jag måste antagligen göra den skyddad för ickebehöriga snokare. Det vore ju tråkigt om hon läste om mina bravader.

Ni vet kanske inte ens om min dispyt med rektorn (och min mentor) som pågår i detta nu? Nåni, det är inget stort, bara en tvist om min kvarvarande tid på Dille. Tomtemor hjälpte mig forma ett förslag på hemstudieveckor, 1 vecka varje månad, vilket med tanke på alla halva veckor med lovdagar + hela lovveckor, skulle bli sammanlagt 16 skoldagar på hela vårterminen. Det tyckte min rektor och mentor var för ofta och för mycket. De kunde tänka sig att ge mig "en längre helg" någon gång under terminen, men vilken unge tror de, helt ärligt, skulle plugga om denne fick en extra måndag någn vecka? Hela syftet blir fel, för syftet var inte att vara hemma och ha helg, utan att ha hemstudier. För att jag skulle få varva ner, eftersom de VET att jag tar på mig saker till bristningsgränsen och gärna lite till, så pass att jag till slut lägger mig ner och ger upp istället. Tomtemor tyckte då att en vecka med hesmtudier skulle vara bra - då kan jag inte vara med på alla möten och ta på mig så mycket, utan enbart göra det jag blivit tillsagd att göra. Smart, men nejdå.

Och de har rätt, rektorn och mentorn. Jag är inget spec-barn som behöver spec-studier egentligen. Jag behöver bara ta mig i kragen lite. Därför har jag slutat försöka få igenom förslaget. Istället ger jag upp och stannar hemma. Jag vet inte ens om jag åker tillbaka.

Återigen på Dille, mitt second home och anledningen till min bristande sömn. Hästen är pigg och glad etfer tre veckors vila, jag borde vara det samma, men att somna efter tre varje natt har inte direkt bidragit till någon vidare energi. De där sabla sovagottpillrena funkar inte och inte heller 60 minuters power walk. Why God, why?

Ringen på min vänstra hand är som en lyftkran, den tar mig upp ur sängen på morgonen och den hindrar mig från en massa dumma påhitt. Men jag längtar. Fan som jag längtar, hela dagarna. 2 dagar kvar till nästa tågfärd och returbiljetten är inte ännu beställd. Vad ska jag ta mig till med mitt liv? Hur ska jag orka längta, ge 120 procent i skolan och samtidigt överleva? Jag vill gömma mig.

Snart börjar engelska B. Ska bli skönt med ett annat språk, låtsas vara någon annan. Gömma mig.

So long.

...heter Linette Ann Landström och hon är nu mera min fiancé. Idag, på kungsträdgårdens isbana iförda hyreskridskor och tjockjackor bytte vi ringar och förlovade oss. Den bästa stunden i mitt liv.

Igår, när vi efter många veckors väntan äntligen fick ringarna, så satte vi på dem i smyg - i ren eufori över att de till slut hade kommit. Ändå ville vi ha själva förlovningen på isen, så datumet som ska stå när vi graverar dem är 9/1-09.

Jag älskar dig.
Och det finns inte ord..

återigen är ord överflödiga

till L