brev till de mörkaste stunderna

ligger bredvid L
hennes hår har fallit ner mot hennes axlar
töjningen i örat syns
strassen blänker till

hennes läppar lutar mot min arm
tunna andetag mot min hud
den drar ihop sig, knottrar sig
och bakom hennes ögonlock
vandrar hennes drömmar

mitt hjärta slår
det dunkar hårt när hon rör sig
sömnen har henne
hon är trygg

jag lutar mig bakåt och vaktar henne
vakar medan hon fortsätter andas

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0