am I bright enough to shine in your spaces
Mina förhoppningar äcklar mig. Och min blåögdhet likaså. Det är alltid samma sak. Alltid. Varje gång. Varför är det så svårt att lära sig vissa saker? Att låta bli att älska någon till exempel. För sitt eget bästa. Varför ska det vara så extremt avancerat?
Det är inte värt det. Ändå håller jag mig krampaktigt fast vid uråldriga föreställningar om människor. Som för att inte behöva inse hur fruktansvärt fel jag har.
Sucka mitt hjärta, men brist dock ej.
Det är inte värt det. Ändå håller jag mig krampaktigt fast vid uråldriga föreställningar om människor. Som för att inte behöva inse hur fruktansvärt fel jag har.
Sucka mitt hjärta, men brist dock ej.
achievements of today
Jag var modigaste kvinnan på jorden idag och tog blodprover. Förvisso var det mama som tog dem, men ändå. Jag var ändå modigast. Egentligen är det helt vrickat, att något så simpelt som att ta blodprov kan få en så illamående och nervös (jag hade till och med bedövningsplåster...), men så har det alltid varit. När jag var liten var jag i och för sig rädd för i stort sett allt, men just det här sprutor har hållt i sig. Tur då att man har en sjuksköterska till mamma, som tar blodprov lika lätt som en annan öppnar dörrar. Idag fick hon mig att börja prata om när någon skulle pierca bröstvårtan och om hur fruktansvärt svimfärdig jag var då, vilket jag självklat inte kunde visa eftersom jag faktiskt var med som stöd. Så istället hade jag börjat sjunga någon barnvisa för att inte sluta andas. Det tyckte mamma var roligt och vips var proverna tagna. Makalöst vad man kan oroa sig för en sådan yttepyttegrej. Men det är så jävla vidrigt med nålar.
Innan jag gick till sjukhuset så bakade jag bullar i rent avslappnande syfte. Det fungerade inte. Istället tryckte jag i mig tre-fyra bullar och mådde lagom illa när jag skulle gå.
pyret
you step a little closer to me, so close that I can't see what's going on
Det är sjukt hur min kropp beter sig för tillfället. Jag är konstant trött, håglös, har svårt att koncentrera mig, glömmer saker hela tiden, tappar aptiten och orken och har ögonlock tunga som bly. Lyckligtvis ska jag ta blodprov imorgon och då kollas allting. Eller, lyckligtvis och lyckligtvis - bortsett från at det är en spruta inblandan så är det lyckligt.
Har saker jag vill skriva om. Om människor jag mött och om saker jag hört. Men just nu är min kropp som sagt inte riktigt med på alla noter och jag glömmer bort vad jag ska skriva innan jag ens hunnit komma på en rubrik.
Igår åkte jag hem till E i Uppsala, lite impulsivt men ack så mysigt. Vi hade så mycket att prata om. Så mycket vi missat och som behövdes berättas om. Det var skönt att träffa någon, som jag har gått igenom en del med och som jag har mycket gemensamt med och upptäcka att det är precis som förr. Att ingenting har förändrats mellan oss. Att vi kan prata om samma saker och skratta åt samma sjuka historier. Och nicka instämmande åt varandras självinsikter. Sucka åt de konstiga saker vi utsatt oss för. Att veta att hon finns kvar är ovärdeligt. Jag har henne att tacka för så otroligt mycket.
Har saker jag vill skriva om. Om människor jag mött och om saker jag hört. Men just nu är min kropp som sagt inte riktigt med på alla noter och jag glömmer bort vad jag ska skriva innan jag ens hunnit komma på en rubrik.
Igår åkte jag hem till E i Uppsala, lite impulsivt men ack så mysigt. Vi hade så mycket att prata om. Så mycket vi missat och som behövdes berättas om. Det var skönt att träffa någon, som jag har gått igenom en del med och som jag har mycket gemensamt med och upptäcka att det är precis som förr. Att ingenting har förändrats mellan oss. Att vi kan prata om samma saker och skratta åt samma sjuka historier. Och nicka instämmande åt varandras självinsikter. Sucka åt de konstiga saker vi utsatt oss för. Att veta att hon finns kvar är ovärdeligt. Jag har henne att tacka för så otroligt mycket.
stå, som en vän, mitt emot mig och sträck ut skönheten i dina ögon (Sapfo, fragment 138)
Hur ska man förhålla sig till människor? När folk hoppar fram och tillbaka mellan att ignorera, bete sig vänligt och bete sig illa. Det gör mig förvirrad och jag klarar inte av det. Ska jag ha en relation till en annan människa så måste det vara på ett sätt som inte involverar labilitet i själva relationen. Jag vet att jag själv är labil, men en relation får för den sakens skull inte bli det. En relation måste vara tydlig. Och den som jag har en relation till, måste, om denne också är labil, vara medveten om det - eller helt enkelt vara stabil. Helst ska det finnas tydliga normer instiftade, om huruvida man beter sig mot varandra. Jag blir nervös när någon ändrar sitt beteende. Eller när jag inte vet själv hur jag ska bete mig i en situation.
Och helt plötsligt var det inte så konstigt att jag lever halvtid som eremit.
Men hur ska man reagera när någon man försökt hålla kontakten med länge, som man varit väldigt nära en gång i tiden och som sällan hör av sig, helt plötsligt frågar om jag vill gå på hennes skiva? Jag menar, vår relation de senaste fyra åren har i princip bestått av något enstaka sms skickat av mig, som hon i sin tur svarar plikttroget på och som sedan blir grunden på en konversation á ca 5 sms. Någon gång har vi träffats och då är det som om de här fyra åren av avstånd aldrig existerat. Men sedan blir tyst. Länge. Och så skickar jag ett sms. Och hon svarar. På senaste tiden har jag slutat höra av mig, eftersom det kändes ovärt att höra av sig till någon som aldrig hör av sig. Och sedan dess har det varit tyst. Fram till igår, då hon som sagt bjöd in mig på hennes skiva. Jag tackade nej, eftersom jag är borta då. Men jag vet inte om jag hade tackat ja annars ändå. Varför ska jag gå på en skiva till någon, som inte har visat särskilt stort intresse i att ha en relation till mig? Varför ska jag alltid vara den som upprätthåller sådana relationer? Hellre är jag eremit.
put on your sunday clothes
I don't remember how I let myself become so unraveled
Det här är fjärde utkastet idag. Jag undrar om mitt undermedvetna vill säga mig något. Kanske att jag inte ska skriva det jag har tänkt skriva fyra gånger nu. Bäst att låta bli. Synd då att det är det enda jag kan tänka på och att inget annat egentligen fångar min uppmärksamhet. Trots att det borde det.
På skrivarfronten intet nytt, så att säga.
På skrivarfronten intet nytt, så att säga.
48 timmar
everything is perfect now
svängom
Imorse körde jag traktor. Nu är jag i Stockholm och ska sova ensam i 2 veckor. Det känns skitläskigt.
"som en fin, tyst demonstration"
Jag gick ur svenska kyrkan för några veckor sedan, av många olika anledningar och främst på grund av att jag inte är kristen. När jag ser videon här nere blir jag inte bara illamående, utan också jävligt glad över att jag inte längre är en del av samma samfund, som prästen längre fram i klippet. Man skäms över att vara människa. Något så fruktansvärt skäms man.
http://svtplay.se/v/1939668/uppdrag_granskning/del_9_av_22
my stubborn skin is wearing thin, I bared my soul you waltzed right in
Hur kan man vara så obotligt trött? Hur många timmar jag än sover, hur mycket jag än är ute i ljuset (för jag borde enligt min vanliga årsrutin vara pigg som en jävla mört nu, eftersom det är ljust igen), så är jag lika trött nästkommande dag. Det är så tråkigt att vara trött. Att inte ha lust med något. Allting blir flytande och jag åker bara med, märker inte ens att dagar går och timmar försvinner. Det går mig förbi. Och jag får inte tag i något konkret att hålla fast vid. Allt är dimmigt och diffust. Men jag flyter med.
whether you fall
på dille är en hälsosam livsstil A och O
dripp dripp dropp lättar regn om våren, skogen den skimrar och regn faller tätt
Det regnar och töar något enormt. Vi har barmark på vissa ställen - i mars. Så fort har det nog inte gått under något år jag har bott här uppe. Förhoppningsvis blir det varmt lagom till studenten. Jag vill inte ha snö då.
Det är fullt av fina (och dyra) hästar i stallet nu, i samband med Dilles istölt. Elithingstar. Tänkte gå ut och rida mitt egna skogstroll, men skippar nog att ta in henne i stallet. Det känns inte så rättvist mot henne. Hon är ju fin som hon är, min lilla. Om än lite rund.
Det är fullt av fina (och dyra) hästar i stallet nu, i samband med Dilles istölt. Elithingstar. Tänkte gå ut och rida mitt egna skogstroll, men skippar nog att ta in henne i stallet. Det känns inte så rättvist mot henne. Hon är ju fin som hon är, min lilla. Om än lite rund.
you wasted your times on my heart you've burned
In i dimman. Tabletterna för ryggen gör mig till en vandrande zombie, utan att ta bort värken. Fint. Är trött som en gnu. Äter skorpor, men det hjälper inte. Så jävla dåligt.
Igår hade jag samtal med A igen. Det var tre veckor sen och det behövdes. Jag tog upp en fundering jag haft väldig längre, kring mina journaler som finns på de BUP-mottagningar jag varit på. Undrade om det går att få tag på dem och det gör det ju. Så nu ska jag samla mod och ringa dem. Fruktansvärt läskigt och obehagligt. Vill inte ha med dem att göra egentligen, men att läsa journalerna och få veta vad de skrev och hur de tolkade mig och mina signaler känns som ett bra bokslut på allt det som varit. Allt jag vill lägga bakom mig och komma bort ifrån. Inte glömma, bara slippa ha med mig hela tiden. A tyckte att det var en bra idé, men ville att jag skulle läsa dem med henne, eftersom risken för diverse flashbacks och jobbiga känslor är gigantisk. Och det är väl okej. Då kan hon få förklara vad de menar. Speciellt intresserad är jag av de remisser som skickats när jag blivit förflyttad. Man undrar vad som har fått dem att säga "vi känner att vi inte kan hjälpa Cajsa här längre". Det finns inga tillfällen som får en att känna sig mer störd än de tillfällena då de säger så. Så nu vill jag veta. Jag avskyr ovisshet.
Igår hade jag samtal med A igen. Det var tre veckor sen och det behövdes. Jag tog upp en fundering jag haft väldig längre, kring mina journaler som finns på de BUP-mottagningar jag varit på. Undrade om det går att få tag på dem och det gör det ju. Så nu ska jag samla mod och ringa dem. Fruktansvärt läskigt och obehagligt. Vill inte ha med dem att göra egentligen, men att läsa journalerna och få veta vad de skrev och hur de tolkade mig och mina signaler känns som ett bra bokslut på allt det som varit. Allt jag vill lägga bakom mig och komma bort ifrån. Inte glömma, bara slippa ha med mig hela tiden. A tyckte att det var en bra idé, men ville att jag skulle läsa dem med henne, eftersom risken för diverse flashbacks och jobbiga känslor är gigantisk. Och det är väl okej. Då kan hon få förklara vad de menar. Speciellt intresserad är jag av de remisser som skickats när jag blivit förflyttad. Man undrar vad som har fått dem att säga "vi känner att vi inte kan hjälpa Cajsa här längre". Det finns inga tillfällen som får en att känna sig mer störd än de tillfällena då de säger så. Så nu vill jag veta. Jag avskyr ovisshet.
det är ett timglas som bara rinner
Älskade T har somnat i sängen framför Smala Sussie. Hon är så bra. Jag har bakat 360 muffins och nu gör min rygg ont, men har fått piller så det ska nog lösa sig.
Hästen var så himla duktig idag, jag var så stolt och glad och lycklig. Hon är kvinnan i mitt liv. No doubt about it. Töltade på som en annan klocka liksom, hon slutar aldrig att förvåna mig. Fina, fina pyret.
Försökte hitta en sova ut-dag i kalendern, men det tycks inte infinna sig någon sådan förrän på måndag. Typiskt. Men det löser sig.
Hästen var så himla duktig idag, jag var så stolt och glad och lycklig. Hon är kvinnan i mitt liv. No doubt about it. Töltade på som en annan klocka liksom, hon slutar aldrig att förvåna mig. Fina, fina pyret.
Försökte hitta en sova ut-dag i kalendern, men det tycks inte infinna sig någon sådan förrän på måndag. Typiskt. Men det löser sig.
och självklart blev jag rädd
Har haft möten hela morgonen. Jag gillar möten, då får man saker gjort. Fick reda på betyg i lite kurser. Det var bra. Nu är jag lugn. Ingen stress.
M ringde nyss. Jag blev så glad, det var jättelängesen vi hördes. Jag saknar henne fruktansvärt mycket, men snart ska vi ses. Hon ska komma till Stockholm och kolla på Alice med mig. Och vi ska dricka te och läsa våra böcker och vara tanter tillsammans. Det blir bra.
Var duktig och gjorde en av uppgifterna i turism också. Avskyr småuppgifter, de blir aldrig gjorda. De ligger bara och skaver i bakhuvudet. Men nu är det bara en kvar.
Förresten, jag är klar med matten. Om ni inte visste det alltså. Ska jag säga det igen? Jag är klar med matten.
Måste göra en liten, liten lista. Börjar bli gammal och glömsk. Undrar om det är mitt undermedvetna som påverkas av mina tantfasoner och till slut faktiskt tror på att jag är tant? Mycket möjligt.
M ringde nyss. Jag blev så glad, det var jättelängesen vi hördes. Jag saknar henne fruktansvärt mycket, men snart ska vi ses. Hon ska komma till Stockholm och kolla på Alice med mig. Och vi ska dricka te och läsa våra böcker och vara tanter tillsammans. Det blir bra.
Var duktig och gjorde en av uppgifterna i turism också. Avskyr småuppgifter, de blir aldrig gjorda. De ligger bara och skaver i bakhuvudet. Men nu är det bara en kvar.
Förresten, jag är klar med matten. Om ni inte visste det alltså. Ska jag säga det igen? Jag är klar med matten.
Måste göra en liten, liten lista. Börjar bli gammal och glömsk. Undrar om det är mitt undermedvetna som påverkas av mina tantfasoner och till slut faktiskt tror på att jag är tant? Mycket möjligt.
there's still a little bit of your words I long to hear
Förvirring är en sinnesstämning jag inte riktigt kan förlika mig med. Det gör mig orolig och velig. Beter mig som en sten och blir bara mer labil och konstig. Vill inte tro på konstiga föreställningar. Ändå går mina fruktansvärt opålitliga känslor åt ett helt annat håll än mitt sunda förnuft. Varför kan de inte förenas? Jag trivs inte med att vara kluven. Det är obehagligt.
people staring, they know you've been broken
Förstår inte hur en dag bara kan försvinna sådär. Har bakat 400 kanelbullar och 60 muffins sen tio i morse och nu när jag satte mig ner, med min gröt och mitt te, då är klockan sex och det är snart dags att sova. Tur att hestur fick vara med på nybörjartur idag, annars hade hon fått stå och det hade inte varit snällt mot hennes figur. Sen att hon tydligen brallade och bockade ute i skogen med den stackars nybörjaren är kanske inget vi behöver bry oss om. Alla kom hem hela och vid liv.
Har ont i rygghelvetet igen. Ironiskt nog läste jag nyss i DN att ryggont kan botas med kbt (kognitiv beteendeterapi). Synd att jag inte gillar kbt. Däremot måste jag få vara lite mainstream och säga att den där spikmattan gör underverk för en ond rygg. Brukar somna på den emellanåt.
Beställde flygbiljett hem också, eftersom tåget nuförtiden är dyrare. Jag må vara en väldigt stor miljövän, men när man är fattig så måste man göra jobbiga och oetiska val. Och sa jag att jag var klar med matten? Inte? JAG ÄR KLAR MED MATTEN!
Borde en massa saker egentligen. Men vill inte. Läser istället.
Har ont i rygghelvetet igen. Ironiskt nog läste jag nyss i DN att ryggont kan botas med kbt (kognitiv beteendeterapi). Synd att jag inte gillar kbt. Däremot måste jag få vara lite mainstream och säga att den där spikmattan gör underverk för en ond rygg. Brukar somna på den emellanåt.
Beställde flygbiljett hem också, eftersom tåget nuförtiden är dyrare. Jag må vara en väldigt stor miljövän, men när man är fattig så måste man göra jobbiga och oetiska val. Och sa jag att jag var klar med matten? Inte? JAG ÄR KLAR MED MATTEN!
Borde en massa saker egentligen. Men vill inte. Läser istället.
världen är elak
Jag gillar inte det faktum att vi är något man diskuterar kring, något som antingen ska få finnas eller inte. Att hbtq-människors rätt överhuvudtaget ska vara något man måste kämpa för. Det går som emot min natur att alla människor inte har samma rättigheter. Att vissa människor måste gömma sig och dölja delar av sin identitet. Att vissa människor inte kan planera sitt liv med samma enkelhet, eftersom deras rättigheter inte alltid överrensstämmer med majoritetens.
du fria
Det är skrämmande när svenska folket vill rösta in ett parti i vår riksdag, som jämför HBTQ-personer med pedofiler och människor som utför tidelag. Läste det här och blev mörkrädd. Och lite illamående. Jag och många av mina vänner blir jämförda med folk som våldtar minderåriga och har sex med djur. Av människor som riskerar att bli invalda i riksdagen i höst.
Ibland tappar man tilliten till det land man bor i. Vi målar upp en bild om hur fint, öppet och tolerant det är här, men sedan kommer sanningen och sköljer över oss som en kalldusch. Det är så äckligt och läskigt, är det såhär våra politiker tänker? Och finns det fler sådana här människor inom andra partier? Naiv som man är, så tror man att någonting har hänt de senaste 40 åren. Men på vissa ställen har det inte hänt någonting.
nu har jag ramlat gatan klart, men jag är ändå inte riktigt lika glad
Jag har skrivit brev till min underbara brev- och barndomsvän M. Skillnaden på att vara brevvän med någon när man är arton och när man är elva, är frekvensen på själva brevskickandet. Det sker betydligt mer sällan när man är arton. Men vi har bra anledningar, så det är lugnt.
För övrigt redde jag ut en del trassel med skolan idag. Så nu kan jag komma och gå som jag vill de här sex veckorna. Sweet. Och eftersom jag var världens duktigaste och gjorde klart matten idag, så har jag i princip bara bmk och lite biologi kvar. Plus PA. Såatteh. Snart åker jag till Stockholm igen.
Jag har varit busig och bjussat J på en balbiljett. Så hon ska med på balen, vare sig hon vill det eller inte. Dessutom har jag fixat en klänning åt henne också. Vad skulle hon göra utan mig? Man undrar ju.
Nu ska jag handla 82 ägg.
finito
Aldrig mer matte. A L D R I G.
been up all night staring at you, wondering what's on your mind
Har fastnat i en väldigt suspekt och tillika energiberövande sovrutin. Framåt nio på kvällen däckar jag, för att sedan vakna runt ett och inte kunna somna om. Det är förvisso bättre än att ligga vaken till tre, fyra, fem, men ändå. Det är så fruktansvärt irriterande. Men man ska inte vara bitter - osömn skapar ypperilga lästillfällen. I natt läste jag en bok av Karin Henriksson, som passande nog har namnet Jag kan inte sova, vilken jag fyndade på bokrean. Värt. I den fick jag bland annat reda på att om man inte har somnat inom en kvart, så ska man gå upp och göra något annat. Tvärt emot hur jag har tänkt. Och att det är sömnen som är kroppens anabola tid, då celler etc. byggs upp, samt då allting bearbetas och intryck lagras i långtidsminnet, medan den vakna tiden är den katabola, då kroppen i princip bryts ner. Alltså är sömn = viktigt. Inte bortkastad tid.
I boken stod det även om hur viktigt det är att skapa en kvällsrutin som "inbjuder till sömn". Alltså ska man inte plugga eller läsa jobbmail etc. innan man går och lägger sig. Det kändes också bra att veta.
Kanske att man skulle behöva strukturera sin dygnsrytm lite. Äh, jag är skeptisk.
roomie makes the world go around
T: "Jag har till och med bäddat med nya lakan!"
Jag: "...med mina lakan?"
T: "Ja, alltså mina är borta... Men det är nybäddat!"
Jag: "Fan, jag glömde boken hemma."
T: "...för du har ju inte så många böcker?!"
I det sista citatet tror jag att hon syftade på det faktum att mina böcker inte ens får plats i bokhyllan, utan ligger utspridda lite överallt. Men man vet ju aldrig.
Jag: "...med mina lakan?"
T: "Ja, alltså mina är borta... Men det är nybäddat!"
Jag: "Fan, jag glömde boken hemma."
T: "...för du har ju inte så många böcker?!"
I det sista citatet tror jag att hon syftade på det faktum att mina böcker inte ens får plats i bokhyllan, utan ligger utspridda lite överallt. Men man vet ju aldrig.
you know I gave you the world
Tillbaka i Ösd. Fick världens finaste välkomnande igår av roomie och N. Först så hade roomie STÄDAT. Alltså, dammsugit till och med. Ni som inte känner henne förstår inte vilken enorm bedrift det är. Sen att hon hade ockuperat mitt skrivbord med diverse skräp är liksom inte väsentligt. Dessutom hade hon bäddat med nya lakan. Och att dessa lakan var mina lakan alla tre (vi har för tillfället tre täcken, av någon anledning), det är strunt samma. Hon är världens bästa roomie i alla fall. Sedan visade de upp resultatet av den otroligt långtråkiga förmiddagen de hade haft, vilket var Daft Bodies-dansen! För er som inte sett den, kolla här. Finare människor får man leta efter. Ska filma dem när de dansar någon gång, ni ska få se. De är så duktiga.
För övrigt så fick min kamera stanna i Stockholm. Så i två veckor framåt blir det enbart finfina mobilbilder. Underbart.
Red ut på fialottan nu innan lunchen och det gick förvånansvärt bra. Hon ville helst inte gå från stallet först, men hon ger sig alltid efter ett tag. Sedan blev hon nästan uppäten av en snöhög, lite träd och några fåglar. Mycket farligt det där med skogen, tycker hon. Hon är världens duktigaste ändå. Gick in i ridhuset och kollade på när M övande bågskytte, vilket Alda tyckte var galet spännande. Tror jag ska testa henne som bågskyttehäst, när vi har lärt oss det där med sits- och vikthjälper igen. Några månaders vintervila visade sig ge lite bieffekter. Bland annat en väldigt rund häst.
bara ett svart litet regnmoln, lägg inte märke till mig
Jag vill se på Bambi.
Och jag tycker inte om när folk ringer och säger helt onödiga saker. Att de inte säger någonting säger mer än allt de någonsin kunnat säga. Och så är det med det.
Försökte komma på vad jag ska göra efter studenten. Jag har ingen utbildning som leder till jobb direkt, om jag inte vill slava för minimal lön, sju dagar i veckan i ett stall. Det vill jag inte. Samtidigt vill jag inte hoppa på en universitetsutbildning på fem år, när jag inte vet till hundra procent vad jag vill läsa. Det är att kasta bort studielån. Dessutom vill jag resa en del och behöver alltså pengar. Jobb vore således en bra idé.
Problem numero uno: 90% av jobben kräver någon form av utbildning/förkunskap. Som jag inte har.
Problem numero dos: De jobb som inte kräver något av ovanstående är jobb som kräver en hel del stabila nerver (exempelvis personlig assistent), vilket jag inte har. Även om jag hemskt gärna skulle vilja jobba som personlig assistent.
Dock är problem till för att lösas. Så det här ska väl vara en baggis. Ibland önskar man bara att livet var en aning simplare.
Och jag tycker inte om när folk ringer och säger helt onödiga saker. Att de inte säger någonting säger mer än allt de någonsin kunnat säga. Och så är det med det.
Försökte komma på vad jag ska göra efter studenten. Jag har ingen utbildning som leder till jobb direkt, om jag inte vill slava för minimal lön, sju dagar i veckan i ett stall. Det vill jag inte. Samtidigt vill jag inte hoppa på en universitetsutbildning på fem år, när jag inte vet till hundra procent vad jag vill läsa. Det är att kasta bort studielån. Dessutom vill jag resa en del och behöver alltså pengar. Jobb vore således en bra idé.
Problem numero uno: 90% av jobben kräver någon form av utbildning/förkunskap. Som jag inte har.
Problem numero dos: De jobb som inte kräver något av ovanstående är jobb som kräver en hel del stabila nerver (exempelvis personlig assistent), vilket jag inte har. Även om jag hemskt gärna skulle vilja jobba som personlig assistent.
Dock är problem till för att lösas. Så det här ska väl vara en baggis. Ibland önskar man bara att livet var en aning simplare.
misplaced trust and old friends
and truth is such a funny thing with all these people keep on telling me they know what's best and what to be frightened of
"kärleken till den som redan är inne i en annan relation, kärleken till den inte helt närvarande, kärleken till den som inte kan ge allt eller den som befinner sig på massa andra ställen också, samtidigt, eller kärleken till den som jag själv inte vill vara med 24/7"
jag har rätt mycket med mig själv, precis som du
Varför är det så jävla svårt med relationer till andra människor? Borde inte det vara något simpelt och medfött, i stil med metabolism och andning? Nej, istället är det orimligt och komplicerat så till den milda grad.
Vad är grejen med att klamra sig fast vid de människor, som visar minsta lilla tecken på tillgivenhet? Jag har alltid varit så. Alltid blivit en parasit så fort någon råkat komma för nära. Suger ut all energi ur det stackars värddjuret, som råkar visa mig en unns vänlighet. Det är vidrigt. För sedan går det ett par dagar och jag kan fullkomligt avsky människan. Och sedan är denne min käraste skatt igen. För det är rimligt?
Det värsta är när man omger sig av folk, som beter sig på exakt samma vis. Som är lika labila i förhållandet till andra. För då har den där människan redan sått ett frö i min känslocentral och jävlar i mig vad det kan flamma upp känslor då. Enorma, monstruöst stora känslor. Som en megaförälskelse. Då bestämmer sig personen i fråga att bli lite labil och helt enkelt inte vilja umgås längre. Det är så underbart! Det är så fint att vara extrem och labil. Så fint att känna saker för människor man inte är menad att känna något för. Det är så jävla fint att vara helt jävla fuckad.
I och med det här fenomenet har jag kommit på mig själv med att undvika andra människor. Och det känns ju ännu finare.
Det är äckligt.
Vad är grejen med att klamra sig fast vid de människor, som visar minsta lilla tecken på tillgivenhet? Jag har alltid varit så. Alltid blivit en parasit så fort någon råkat komma för nära. Suger ut all energi ur det stackars värddjuret, som råkar visa mig en unns vänlighet. Det är vidrigt. För sedan går det ett par dagar och jag kan fullkomligt avsky människan. Och sedan är denne min käraste skatt igen. För det är rimligt?
Det värsta är när man omger sig av folk, som beter sig på exakt samma vis. Som är lika labila i förhållandet till andra. För då har den där människan redan sått ett frö i min känslocentral och jävlar i mig vad det kan flamma upp känslor då. Enorma, monstruöst stora känslor. Som en megaförälskelse. Då bestämmer sig personen i fråga att bli lite labil och helt enkelt inte vilja umgås längre. Det är så underbart! Det är så fint att vara extrem och labil. Så fint att känna saker för människor man inte är menad att känna något för. Det är så jävla fint att vara helt jävla fuckad.
I och med det här fenomenet har jag kommit på mig själv med att undvika andra människor. Och det känns ju ännu finare.
Det är äckligt.
hur mycket jag än tar finns alltid lite kvar
Igår var en bra dag. På dagen utforskade jag etnografiska muséet med A och på kvällen åkte jag hem till C. Vi hade sjukt kul och jag har saknat henne så fruktansvärt mycket. Det var mysigt. Jag sög på vändtia, men ölen var god. Och vi pratade om fina minnen. Om jobbiga minnen också. Och hon är fin.
Ska snart till bror och hans flickvän, som fyller 25 år idag. Det blir kalas. Sedan ska jag försöka att inte tappa bort mig på fridhemsplan och träffa C igen.
Köpte fina vykort på Stockhome idag. Nu måste jag ta på mig ansiktet.
mobilkvalla
Hemsk kvalité. But oh do I lurve them.
you know, "I told you so" has a brother - his name is "shut the fuck up"
Har träffat fina människor idag. De gör mig glad. Snart ska vi hämta A vid stationen. Hon ska sova här och vi ska ha det allmänt fint. Jag har saknat henne.
Imorgon blir en väldigt bra dag.
Imorgon blir en väldigt bra dag.
hey boys, didn't you see the sign? "no dickheads allowed"
Glömde dricka det där jävla örtteet igår och somnade halv sex i morse. Det är tragiskt. Att det inte finns en knapp, med vilken man stänger av all form av tankeverksamhet för en stund? Det hade varit praktiskt. Alltså, man kan komma på så mystiska konspirationsteorier och planera sitt liv i detalj flera gånger om, under de där sömnlösa timmarna. Och det är väl roligt. Första gången. Efter tio år är det inte lika roligt.
Men, för att undvika att bli bitter så ska jag baka limpor såhär på förmiddagskvisten. Jag skulle passa perfekt som hemmafru. Då behövs ju ingen utbildning heller? Sweet. Baka, städa, tvätta. Baka, städa, tvätta. Vilket liv. Anywayz, limpor var det. Adjö.
ordlöst bekymmer får ordlös tröst
Dammade av Karin när jag rensade i bokhyllan. Hon är ärlig. Jag trivs med henne.
Mitt första sociala ärende avklarades idag. Var tvungen att dricka kaffe för att inte dö i folkmängden. Tacka vet jag landet. Två bussar om dagen - enbart dillebarn på bussen. Men det var i alla fall en trevlig busschaufför på vägen hem. Jag ogillar arga och bittra busschaufförer. Då blir liksom hela resan en enda lång analys av vad jag kunde ha gjort, som gjorde busschauffören så arg. Och det är tråkigt. Jag gillar att åka buss egentligen. Det är rogivande. När jag var ung och dum kunde jag sätta mig på en random linje och åka till ena ändhållplatsen, för att sedan byta och åka till motsatta. Sen är det inte heller sagt att jag var världens mest stabila unge.
Har fått ordning på mitt rum. Det är värt. Nu kan jag nog sova bättre. Oordning är fruktansvärt stressande, det kan få mig att gå upp mitt i natten och börja möblera om. Mindre värt. Visar det sig att jag somnar i natt, så kan vi konstatera följande: Örtte + städat rum = sömn. Finnemang.
I'd spend all night losing sleep, I'd spend the night and I'd lose my mind
Fick sova i natt. Om det berodde på att jag drack örtte istället för svart earl grey eller att jag bara missat tillräckligt mycket sömn för att kroppen lägger av i ren utmattning vet jag inte. Men jag sov i alla fall. Drömde till och med, blev nästan förvånad när jag vaknade. Det var en sjuk dröm förvisso, men ändå.
Ska snart beblanda mig med människor och åka buss. Och tunnelbana. Usch. Jag funderar stark på att bli eremit på heltid. Fast inte än, ska träffa lite fina människor först. Imorgon och på torsdag. Och i helgen fyller ju bror år... Okej, vi väntar med eremitplanerna en stund. Sen jävlar. Grotta och björnpäls.
tidsfördriv och alldeles för många dagar utan vettiga bedrifter
note to self: köp
why is a raven like a writing desk
Jag har gjort en skrämmande upptäckt. Lappsjukan övrgick snabbt i en fruktansvärt behaglig känsla. Att vara isolerad i Sveriges största stad, utan någon som söker en eller vill umgås, visade sig vara jävligt behagligt. Så pass att jag undviker sociala tillställningar. Det låter instabilt, men ni borde pröva. Kanske är det en mental revolt mot det vanliga bopågårdmed42andrabarn. Kanske. Men att inte behöva konversera med en annan människa på en hel dag är underskattat.
Har slutat sova igen. Förstår inte vad jag gör för fel. Lyckligtvis skapar sömnlösa nätter ypperliga tillfällen för film. I natt såg jag My sisters keeper, efter ett tips från fina M. Grät niagarafall, men den var fruktansvärt bra.
Åker ner till Göteborg på påsklovet. Det blir fint. Och förhoppningsvis är ensamvargssyndromet delvis borta snart, eftersom jag har ett antal sociala händelser inplanerade den här veckan. Men det löser sig. Allt löser sig.
and I like the way you nod after everything I say, like it actually means something to you
Det här tycker jag inte om. Det skulle vara bra och fint och bra att vara här. Inte såhär konstigt. Städar och städar och rensar för att hålla sanningen borta; jag är ensam. Vill inte smaka på orden. Längtar hem redan. Hemma finns alltid människor, alltid. Kollektivboendets ljuva fördel. Och nackdel. Men ändå. Här får jag lappsjuka snart.
Det är inte att rekommendera att flytta från stan tre år. Att komma tillbaka är som att börja om från början. Fan vad patetisk man är.
Måste genomföra diverse stordåd i veckan också. Man är ju en viking, ugh.
flux
G var här ikväll, det var fint. Jag har saknat henne. Det finaste med henne är att vi inte behöver ses på flera månader och ändå kan börja där vi slutade sist. Hon är bra.
Nu vill jag sova egentligen, men mår illa igen. Undrar om man kan bli gravid utan att knulla med en karl, för nu börjar det här ständiga illamåendet bli misstänksamt. Såhär kan vi ju inte ha det.
Nu vill jag sova egentligen, men mår illa igen. Undrar om man kan bli gravid utan att knulla med en karl, för nu börjar det här ständiga illamåendet bli misstänksamt. Såhär kan vi ju inte ha det.
hunting for witches
Åker hem om några timmar. Har inte med mig en enda skoluppgift hem. Inte en enda liten, liten ångestframkallande skoluppgift. Imorgon ska jag sova. Adjö.
hästtandläkaren
Alda fick besök av tandläkaren idag. Hon blev drogad och fick ha på sig den fina mössan. Det hade blivit mycket bättre sen sist. Duktig hestur.
where do we go from here
Lyssnar på Christer i p3. Är trött på människor. Alda åker inte till Göteborg och jag har ingen koll på någonting längre. Försöker lagra all information jag tar in, men nu tror jag att det har nått en smärtgräns. För nu minns jag verkligen ingenting längre. Allt är bara suddigt. Var fyrdubbelt dubbelbokad ikväll. Vet inte vad jag har folk och varför, varför i helvete måste det alltid vara jag som ordnar upp andras liv? Jag kan inte ens göra det bra.
Började dagen med att gråta när jag insåg att jag inte visste hur jag skulle få ihop allting som behövde göras. Och för att jag mitt i allt kaos misslyckas så totalt med att vara en bra vän. Det blir bra att åka härifrån. Det blir bra.
what's the point of doing anything
ord
"du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats"
Vigdis
Mobilkvallan är ett faktum. Men hon är fin. Hon gör mig glad.
pusselbitar
in hate we trust
http://megaluno.blogspot.com/search/label/Homolobbyn
Hur orkar man hata så mycket? Jag blir så ledsen.
Hur orkar man hata så mycket? Jag blir så ledsen.
det blåser en storm över Jorm
I sommar ska jag åka till Jorm.
Tre dagar. Sen ska jag sova. Och tapetsera. Och möblera om. Göra om. Städa bort gammal ångest. "Jag vände på sängen i ditt rum, tänkte att det kanske skulle bli jobbigt om det såg ut exakt som när NN var här sist".
Tre dagar. Sen ska jag sova. Och tapetsera. Och möblera om. Göra om. Städa bort gammal ångest. "Jag vände på sängen i ditt rum, tänkte att det kanske skulle bli jobbigt om det såg ut exakt som när NN var här sist".
