my stubborn skin is wearing thin, I bared my soul you waltzed right in

Hur kan man vara så obotligt trött? Hur många timmar jag än sover, hur mycket jag än är ute i ljuset (för jag borde enligt min vanliga årsrutin vara pigg som en jävla mört nu, eftersom det är ljust igen), så är jag lika trött nästkommande dag. Det är så tråkigt att vara trött. Att inte ha lust med något. Allting blir flytande och jag åker bara med, märker inte ens att dagar går och timmar försvinner. Det går mig förbi. Och jag får inte tag i något konkret att hålla fast vid. Allt är dimmigt och diffust. Men jag flyter med.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0