rusning

Har fastnat i en väldigt suspekt och tillika energiberövande sovrutin. Framåt nio på kvällen däckar jag, för att sedan vakna runt ett och inte kunna somna om. Det är förvisso bättre än att ligga vaken till tre, fyra, fem, men ändå. Det är så fruktansvärt irriterande. Men man ska inte vara bitter - osömn skapar ypperilga lästillfällen. I natt läste jag en bok av Karin Henriksson, som passande nog har namnet Jag kan inte sova, vilken jag fyndade på bokrean. Värt. I den fick jag bland annat reda på att om man inte har somnat inom en kvart, så ska man gå upp och göra något annat. Tvärt emot hur jag har tänkt. Och att det är sömnen som är kroppens anabola tid, då celler etc. byggs upp, samt då allting bearbetas och intryck lagras i långtidsminnet, medan den vakna tiden är den katabola, då kroppen i princip bryts ner. Alltså är sömn = viktigt. Inte bortkastad tid.

I boken stod det även om hur viktigt det är att skapa en kvällsrutin som "inbjuder till sömn". Alltså ska man inte plugga eller läsa jobbmail etc. innan man går och lägger sig. Det kändes också bra att veta.

Kanske att man skulle behöva strukturera sin dygnsrytm lite. Äh, jag är skeptisk.