and I like the way you nod after everything I say, like it actually means something to you


Det här tycker jag inte om. Det skulle vara bra och fint och bra att vara här. Inte såhär konstigt. Städar och städar och rensar för att hålla sanningen borta; jag är ensam. Vill inte smaka på orden. Längtar hem redan. Hemma finns alltid människor, alltid. Kollektivboendets ljuva fördel. Och nackdel. Men ändå. Här får jag lappsjuka snart.

Det är inte att rekommendera att flytta från stan tre år. Att komma tillbaka är som att börja om från början. Fan vad patetisk man är.

Måste genomföra diverse stordåd i veckan också. Man är ju en viking, ugh.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0