ordlöst bekymmer får ordlös tröst


Dammade av Karin när jag rensade i bokhyllan. Hon är ärlig. Jag trivs med henne.

Mitt första sociala ärende avklarades idag. Var tvungen att dricka kaffe för att inte dö i folkmängden. Tacka vet jag landet. Två bussar om dagen - enbart dillebarn på bussen. Men det var i alla fall en trevlig busschaufför på vägen hem. Jag ogillar arga och bittra busschaufförer. Då blir liksom hela resan en enda lång analys av vad jag kunde ha gjort, som gjorde busschauffören så arg. Och det är tråkigt. Jag gillar att åka buss egentligen. Det är rogivande. När jag var ung och dum kunde jag sätta mig på en random linje och åka till ena ändhållplatsen, för att sedan byta och åka till motsatta. Sen är det inte heller sagt att jag var världens mest stabila unge.

Har fått ordning på mitt rum. Det är värt. Nu kan jag nog sova bättre. Oordning är fruktansvärt stressande, det kan få mig att gå upp mitt i natten och börja möblera om. Mindre värt. Visar det sig att jag somnar i natt, så kan vi konstatera följande: Örtte + städat rum = sömn. Finnemang.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0