rusning

Mina förhoppningar äcklar mig. Och min blåögdhet likaså. Det är alltid samma sak. Alltid. Varje gång. Varför är det så svårt att lära sig vissa saker? Att låta bli att älska någon till exempel. För sitt eget bästa. Varför ska det vara så extremt avancerat?

Det är inte värt det. Ändå håller jag mig krampaktigt fast vid uråldriga föreställningar om människor. Som för att inte behöva inse hur fruktansvärt fel jag har.

Sucka mitt hjärta, men brist dock ej.