regn, välling och godnattsagor

Barn är bra. Fast jag är dålig med barn, blir osäker och vet inte vad jag ska göra. De är oförutsägbara. Ändå avundas jag dem, deras ovisshet om allt som väntar dem. Skulle gärna vara två år igen, inga bekymmer.

Det som gör mig rädd är inte längre brist på kontroll. Nu är det bristen på framsteg. Hur mycket jag än försöker, så är siffrorna alltid de samma. Eller till och med högre. Och den ständiga klumpen i magen växer. Jag växer. Sväller. VIll inte.

Att vara fysiskt produktiv från 07.30-21.00 är en utmaning, men också ett utmärkt sätt att bli kvitt massor av jobbiga ting. Man har helt enkelt inte tid eller ork till att grubbla. Inga bekymmer.

Ändå gör det ont.
Som en sten i skon.
Fast sen när du tittar efter stenen, så är den inte där.
Varför gör det ont?

Kommentarer
Postat av: a.k

Försök att definiera stenen.

2008-08-28 @ 08:17:24
URL: http://decibel.webblogg.se/
Postat av: N

jag älskar din blogg cajsi.

puss på dig

2008-08-28 @ 17:35:38
URL: http://aalwayslate.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0