rusning

När man inte bloggar på ett tag (läs: en vecka) så får man gärna en hel hög med oskrivna blogginlägg i huvudet, som samlas likt dokument på ett redan överfyllt skrivbord. Att det sedan är en pers att försöka välja vad man ska skriva om (och komma ihåg det man tänkt skriva) är smällar man får ta. Gud straffar sig själv.

Inte helt osökt har jag tänkt allt som oftast på hela konceptet med jul och julfirande. Det är meningen att det ska vara en fröjdefull högtid, en lyckligtid för alla människor och vi ska vara sådär mysigt omtänksamma. Och det är väl bra, om man tänker sin närmsta krets av bekanta, men i mer storskaliga tankegångar involveras plötsligt människor man egentligen inte tänker på - hemlösa, de som faktiskt inte har råd med jul m.fl. Vi tar det så förgivet att alla har det så jävla bra på julen, att vi helt glömmer bort de som inte har det. Det här slog mig när jag var ganska liten och jag har funderat i flera år på att vara volontär hos stadsmissionen eller röda korset under julafton; servera mat åt hemlösa, som inte har någonstans att ta vägen, någon familj eller några vänner att vara med under denna fröjdefulla högtid.

Dessutom, för att vara en riktigt glädjeförstörare, så är julen en av de helger som verkligen boostar klimatförändringarn och polarisarnas smältning. Mums, eller hur? Men serious, hur många tänker på att den där slipsen till pappa har gjorts av slavplockad bomull, syts av barnarbetare och fraktats jorden runt? Inte många. Och jag tror inte att så många kommer ändra sina ingrodda traditioner för jordens överlevnad. Tyvärr. Jag gör inte heller det, även om jag varje år tänker att i år ska jag minsann julhandla miljövänligt! Eller i alla fall handla från röda korset, unicef och liknande? Fast ptja, mamma ville ju så gärna ha den där filmen och örhängena och vantarna... Och så är man tillbaka på samma spår, igen.

Trots all misär så tror jag på att julen faktiskt är en god högtid. Om det är någon gång som hemlösa uppmärksammas, så är det väl nu? Och är det någon gång då miljöfrågorna tas upp, så är det väl nu? Dessutom, så är det faktiskt nu vi tar hand om varandra. Vi är lite extra snälla, samlar guldstjärnor i kanterna och kramas lite extra. Det är inte så illa.