002

Så var det slut. Studenterna har lämnat Dille och de andra eleverna, som ska traggla ett eller flera år till på Dille lämnar gården i en strid ström. En efter en rullar taxibilar, mammaochpappa-bilar och defenderskjutsar ut från vår lilla oas av tillhörighet, gemenskap och tillsammanskänsla. Allting ger mig ett äckligt illamående, som alltid med avslut, och det sitter minst tre feta, pulserande klumpar i min hals och spänner. Jag vet, jag klarar inte av det! Jag kan inte behärska mig i sådana här situationer, jag är en liten lort. Det gör så jävla ont!

Tystnaden härskar på hela gården och bara det gör mig livrädd. Här, som alltid är fyllt av ljud, oljud, defenderbrumm, hovar mot asfalt, Toves fjortisdunk från Norras fönster, skratt från studsmattan och ston som skriker. Det vänder sig i magen så fort tanken på att treorna inte kommer tillbaks närsta år dyker upp i mitt huvud. Självklart hade jag ingen nära relation till alla treor på hela Dille, men det river ändå i mig.

Att inte ha Petro här känns inte bara omöjligt, utan det gör mig livrädd också. Om det var någon som kunde säga rätt saker vid rätt tidpunkt så var det hon. Och inga konstigheter, bara "såhär är det". Trygghet på maximal nivå och nu försvann den, utan att jag hann säga allt jag ville säga till henne. Som igår, på studentnatten när vi gick genom staden och hon sa precis vad jag behövde höra (även om jag inte alltid vågar tro på det hon säger). Storasyster.

Och Mattis?! Dille blir aldrig samma sak, inte alls på något sätt, utan henne. Behöver jag säga mer? Hon borde inte få sluta alls! Jag kommer sakna henne, fan vad jag kommer sakna henne.

Som om inte måttet var rågat, så slutar Millan Mirakel. Jag orkar inte ens kommentera det, tangetbordet kommer gå översvämmas av saltvatten. Hon kommer få det jättebra hoppas jag, det gör jag verkligen, men det känns mer som att en ganska stor bit av mig flyttar bort än att en i tvåan byter skola.

För att kompensera all ångest över allt det här, tänker jag åka på festivaler i sommar och bara göra saker jag aldrig vågat förut. Träffa människor och sådär. Inte tänka på allt. Sluta tänk, gör bara.

Kommentarer
Postat av: Storasyster

Alltid alltid alltid Cajsa!

2008-06-12 @ 01:02:27
URL: http://petronellah.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0