004

And where you gonna go, where you gonna sleep tonight?

Åh, jag brukar aldrig fastna för låtar sådär, jag brukar bara fortsätta nöta alla gamla dängor som lagrats i mitt Itunesbibliotek genom åren. Nu har jag suttit hela dagen (ja, det är sant) och haft den där Amy MacDonalds nya supersingel "This is the life" på repeat, medan min enorma tyngd dragit mig längre och längre ner i soffan. Såhär stillasittande har jag inte varit på 8 månader och lyssnat på ny musik har jag nog aldrig gjort (eller ptja, det har jag väl, men you get the point?). Å andra sidan resulterade det hela i att jag fick göra situps genom hela Håkans Hellströms "känn ingen sorg för mig Göteborg" och det var ju en upplevelse. Till "ramlar" fick jag in några armhävningar och tåhävningar. Shit, nu får jag ju inte ta ut mig...


I övermorgon åker jag hemhem till Stockholm för att träffa folket (de som fortfarande orkar med mig, hurra!) och packa inför Island. Tro det eller ej, men jag börjar faktiskt förlika mig med tanken på att jag ska flyga över hela Atlanten i väldigt turbulent luft och kanske aldrig kommer tillbaka igen. Det börjar liksom sjunka in. Eller, haha, jag börjar i alla fall kunna prata om det med folk utan att hyperventilera, och det är ju en bedrift. Tyvärr har jag försatt mig i en annan såndär situation som alla vet att Cajsa aldrig skulle klara av (Mes-Cajsa, det är jag!); jag har kirrat en biljett till Peace & Love-festivalen och har ingen sovplats. Har inte ens funderat ut hur jag ska ta mig dit. Dessutom går flyget till Island den 29 och PL slutar den 28. Heja Cajsa, frisk tumör, som Cami sa.

Vad ska jag fylla hela juli med då? Där har jag en hel månad att spendera hur jag vill - tror ni inte att alla människor är borta i juli? Pfft, det är korrupt! Jag får helt enkelt försöka klara mig själv (VA?! SJÄLV? Skulle inte tro det). Eller... Så tar jag mitt pick och pack och far upp till Kalix, träffar Cami och strövar runt som en luffare, helt fri. Kanske hittar ett jobb, who knows. Ja, men det låter som en bra plan! Då var det världsproblemet löst.

Nej, vet ni vad, det är dags för en lång, lång promenad, som kompensation för mitt soffliggande hela dagen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0