005

Var i stan med Malin idag. Det var första gången jag tog mig ut bland folk på väldigt länge, vet inte om det kändes bra eller dåligt. Mysigt att träffa Malin i alla fall, jag saknar henne. Hon har sådant tålamod med mig, jag förstår inte hur hon orkar, men hon stod ut med mig i 4 timmar. Jag är mäkta imponerad.

Och det hade fortsatt vara en bra dag, om det inte var för all mat som stod framme när jag kom hem. Alla smågrejer, lite av det, lite av det och lite av det. En bit av ditten och en bit av datten. Och en jävlam assa mango. Som min nioåriga kusin sa nyss till sin mamma i telefon; "Jag är så dum! Jag hatar mig själv!"

Det betyder att jag måste gå minst 5 km imorgon, utöver de 5 vanliga. Får se hur jag hade tänkt hinna det, med tanke på att 6 timmar av dagen kommer spenderas i en bil tillbaka till Stockholm. Vad tänker man med? Det är dags för bättre planerning, det här håller inte.

Skrivbok måste införskaffas. Mera koll. Note to self.

Att du höll i mig och inte släppte var liksom nog för att jag inte skulle försvinna helt. Hur orkar du? Du blev inte rädd. Du tog inte avstånd från mig. Du höll i mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0