rusning

Mitt rum är en frys och mina tår är isbitar. Det är underbart, för konstigt nog älskar jag kylan, i alla fall när jag kan gömma mig under ett varmt täcket och hinka i mig té. Har tänt alla ljus och ska läsa tre historieböcker, skriva diverse uppgifter och sen släpa mig till skolan och göra två arbeten. Åh, ni anar inte hur mycket jag älskar att gå i skolan och plugga. Det är sjukt, förvisso, men all struktur, alla uppgifter, den inramade dagen och den inre klockan - de gör mig funktionell! Åtminstone en aningen mer stabil.

Loven gör mig instabil, osäker. Jag har inga ramar eller tider att hålla mig till, jag flyter ut i kanterna.

Dessutom är historia nog ett av de mysigaste ämnena. Det blir ju vad man gör det till. Man kan läsa och ta in en massa fakta utan att göra några större ansträgningar, stänga boken och säga att "ja, såhär är det". Eller, så kan man analysera, kristallisera och spjälka allting man trycker in i huvudet - för vem vet om det är sant?

Fan vad tråkig jag är.