rusning

Varför tar vi inte hand om varandra? Är vi för upptagna med att upprätthålla våra egna liv, för att se oss om efter våra vänner? Jag förbryllas över egosimen, som bubblar upp ur mig vid de mest olämpliga tillfällena. Det är inte okej. Jag vill inte vara sån.

Å andra sidan blev jag arg idag och skrek på en person, för första gången sen 12-årsåldern. Om det var en prestation eller ett barnsligt beteende återstår att se.

Och att sanningen finns i betraktarens ögon är lögn.
God natt.