brev till det förbjudna
Jag har en macka i magen. Bröd, ost, paprika. Då heter det macka.
Den växer.
I mig.
Sväller, jäser.
Eskalerar.
Det gör ont, när den gör så. När fettet lägger sig tillrätta i depåerna och tvingar min kropp att ge efter, förstora sig. En eller två storlekar?
Det är alltid samma strävan. Alla dagar går ut på samma sak, har samma mål:
Ät inte.
Ät inte.
Snälla, ät inte.
Varför är det så svårt?
Alla andra klarar det. Se på dem, de kryper medan du sväller. Din brist på kontroll syns, alla ser. Alla föraktar. Allt på grund av din förbannade macka.
Den växer.
I mig.
Sväller, jäser.
Eskalerar.
Det gör ont, när den gör så. När fettet lägger sig tillrätta i depåerna och tvingar min kropp att ge efter, förstora sig. En eller två storlekar?
Det är alltid samma strävan. Alla dagar går ut på samma sak, har samma mål:
Ät inte.
Ät inte.
Snälla, ät inte.
Varför är det så svårt?
Alla andra klarar det. Se på dem, de kryper medan du sväller. Din brist på kontroll syns, alla ser. Alla föraktar. Allt på grund av din förbannade macka.
Kommentarer
Postat av: Anna
Alla ÄTER! Och lever och mår bra, och det är så det ska vara. Puss.
Postat av: Anna
Till Anna: Alla äter inte och alla mår inte bra och det är den hårda sanningen!
Trackback
