brev till L

Den ständiga längtan. Efter dina fingertoppar.

Den så ideligen ihållande undran över var de kommer röra nästa gång, var de kommer lämna små avtryck av sötma. Var de kommer göra min hud knottrig, varm, brännande het och samtidigt helt lugn. Trygg. Om hud nu kan vara det.

Samtidigt rädslan.
Vad händer när du upptäcker alla skavanker, alla gropar och brister?

När jag inte längre är vacker, ens i dina ögon.

För du måste vara förblindad av något. Du som inte ser det äckliga, vidriga. Det hemska.

(Och jag kan inte ljuga. Jag vågar inte lita på dig när du berättar för mig hur du ser på mig).

Ändå saknar jag alltid dina fingertoppar. Hur de rör vid mig. Hur de, på ett fullkomligt magiskt sätt, får mig att glömma det hemska, äckliga och sakta sjunka in i tryggheten hos dina andetag.

Om jag blundar.
Om jag blundar kanske sötmaavtrycken från dina fingertoppar visar sig igen.
Låter mig vagas till sömns.

Kommentarer
Postat av: linette

du kommer alltid att vara det vackraste i mina ögon.

vad som än händer.

skiter i om du tror mig eller inte, vill få det sagt.

2008-10-05 @ 23:52:44
URL: http://letty.blogg.se/
Postat av: Anna

Du skriver så vackert. Damn it, flicka, du är för helvete poet!

2008-10-06 @ 23:00:47
URL: http://synchronisedsinking.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0