rusning

Har haft en underbar helg. Kan knappt tro att det verkligen har hänt.

L kom hit i fredags och stannade till söndagen. Ni kan inte föreställa er hur mycket jag har längtat efter henne, hur otroligt skönt det var att träffa henne igen. Att få somna och vakna bredvid henne, hålla om och pussa på. Titta på när hon sover, lyssna på hennes andetag. Det är som balsam för själen, faktiskt. Mitt hjärta smälter.

Illamåendet ligger som en klump i magen, vet inte vad jag ska göra med det. Huvudet dunkar. Nätterna består av konstiga drömmar och mardrömmar och jag är helt slut när jag vaknar. Det börjar bli som att gå in i en vägg igen. Förstår fortfarande inte varför väggen återkommer hela tiden, den brukar ge sig av emellanåt.

Det är en evig gåta.